Jävlar vad jag ska ägna mig åt vardagsbestyr idag.

Om livet någonsin inte känns spektakulärt nog, så kan jag rekommendera Edith Piaf med låten Bravo Pour Le Clown!.

Precis så här djävlig har den här månaden varit.

Nu har jag skrivkramp i händerna, efter diverse dagar med datorn och tentaplugg. Det kommer fortsätta tills måndag, när sista tentan på ett par veckor infaller. Sen ska jag inte använda händerna på två veckor, så dem får vila.

Här har det suttits dagarna till ända. Nu pressar vi vidare tills måndag då vi har sista tentan på fyra veckor, eller nått sånt.

Sen senast, intet nytt. Nu ska jag till nya Manana och äta bort tentaångesten, som av någon anledning är som bortblåst idag.

Tentaplugg är så otroligt deprimerande. Två veckors daglig påminnelse om att man inte riktigt fattat, för att sedan föda ut ett medelmåttigt resultat på ett par rutade blad. Känslan av att verkligen fatta infinner sig liksom inte riktigt. Sen det här med att vi får rutade papper att svara på på våra tentor. Jag hatar rutade papper så mycket att jag är säker på att jag presterar sämre på tentorna bara p.g.a. dem.

Bara 7-8 tentaperioder kvar den här utbildningen nu. 15-16 tentor så där. Och kanske 8-10 grupparbeten, minst. Jävlar vad fel det är att göra så här.

Det är natt.

Tänkte göra grejer idag, men med en huvudvärk av episka proportioner duger denna sargade lekamen inte till mer än Sagan om Ringen-tittande i sängen. Det är ok.

Vad gör man på söndagar om man inte jobbar på dem?

Man = jag.

Hur ordnar man allt så man har ordning på sin dator utan att få en miljon fula mappar? Jag hatar mappar, och jag hatar mappikonen i Google Chrome ännu mer.

Idag: vid något tillfälle bli stark, vid något tillfälle bli lite smartare.

Såg just Google Wave-videon och blev jag så där datanördsglad att jag måste byta till både Google Chrome och Google Reader lite.

Fyfan för 06.00 tre dagar i rad.