Så var den här igen, den årliga jeanskrisen.
Jag ska sluta lägga tid på att tänka på vad jag ska göra och bara göra något av dem. Båda alternativen i en valsituation behöver tydligen göras ganska mycket, annars skulle de kräva så mycket tankeverksamhet. Det blir…. städa!
Den här helgen har vi:
- åkt Paddan
- åkt Liseberg
- åkt Manana
- åkt Slottsskogen
Det var fint. Efter förra veckans sjukdom måste jag nu ta mig i diverse kragar och skärpa mig. Jag måste plugga.
Glöm inte: The Trenches.
Istället för Facebook har jag startat en stilblogg. Jag förstår om det känns riktigt skitnödigt, men jag tycker att det är kul med kostymer och sånt där. Hence: http://trenches.tumblr.com/.
Lägg till på era RSS-er eller Google Reader genast.
Den är på engelska, och jag vill gärna ha medskribenter som delar intresset. Kraven är att ni är hyfsade till bra på engelska, förstår bloggens syfte, tycker det är kul med kostymer och allt som hör till och inte blir ledsna om något ni skrivit blir redigerat eller borttaget. Skicka ett kvalificeringsinlägg till TrenchesBlog@gmail.com.
Tschüß!
När jag vaknade var det till doften av en ensam vardag med Play Station 2 i London. Vid frukost snöt jag mig och efter luktade det som vårt sommarställe Oset, som vi sålde när jag var runt fem. Vissa får fotografiskt minne, andra sifferminne, andra textminne, andra motoriskt minne, men jag minns alla platser jag någonsin varit på via dofter. Synd att alla böcker i finansiell planering delar samma kisslika stank av nytryckt papper med budgetbläck.
Jag vet inte om jag är sjuk längre, eller om jag är dåsig efter ha snittat 12-15 timmars sömn de senaste tre dagarna. Oavsett vilket stannar jag hemma idag.
Så, då var man sjuk. En magisk natt i hals- och hjärnontets tecken, och nu en dag lika grann.
Pär tog med sig tre munnar ost, men lämnade han svinisen efter sig? Bara morgondagen vet.
Elins födelsedagsfest, temat var 90-talet. Vi var snygga.
Bruna fläckar, bitmärken.
Ett förtydligande av passgången här på internet: saker jag skriver på min blogg hamnar automatiskt på Facebook. Jag är alltså inte där.
Besvikelsen var inget annat än dubbel, när jag lade mig ned för att läsa Bret Easton Ellis American Psycho; helt oannonserat visar sig boken vara skriven på svenska, och strax in i första stycket förekommer “orden” ‘sej’, ‘mej’, och ‘säjer’. Det var bara att ställas tillbaka på hyllan.
Nu när jag har slutat med Facebook är nästa steg att göra något annat med tiden som på något sätt räknas och är “värt” mer. Det verkar vettigt att ägna sig åt något som jag alltid tänkt lära mig, eller att bli bättre på något jag gillar. En lista är på sin plats.
Saker jag vill kunna:
- Spela gitarr
- Spela piano
- Kunna rita
- Skriva bättre
- Fotografera bättre
Piano ligger risigt till just nu. Det blir svårt att öva utan själva den där träobelisken här i hemmet. Vi får se. Kanske kollar på TV istället.