Två nominerade till bästa tv-serie:
Andra Avenyn – Värre skådespelarprestationer får man fan leta på jordens alla hörn efter.
Anaconda – Fulare programledare får man fan leta på jordens alla hörn efter.

Hasse Aro. Ingen respekt. Vit smokingkavaj efter kl 18 OCH på hösten, OMG n00b!

Efter dagens Borås tur-och-retur kommer jag hem, inte särskilt utmattad. Jag slänger ihop det sista på grupparbetet och lämnar in det. Dagen är fortfarande ung och jag känner mig vid god vigör. Nästa steg i planen är gymmet. Jag går med bestämda steg mot garderoben, där mina träningskläder ligger. Så plötsligt står jag bara framför den. Detta stora breda vita monstermoln som breder ut sig över sovrummet.

Som en siren kallar den på mig, och jag ligger snart raklång däri. Med vanställt sinne, övertygad om att mitt enda ärende där är att kontrollera att sängen är lika mjuk som den brukar, somnar jag blixtsnabbt in. De följande två timmarna utkämpar jag ett krig mot sängen. Tre-fyra gånger vaknar jag från djupsömn till halvdvala, där jag tittar på klockan och bestämmer mig för att genast resa mig upp och gå, men till min stora frustration bara somnar igen.

Nu har jag äntligen kommit upp. Sängen har, precis som soffan, upptäckt ett karaktärsfel hos mig som går att utnyttja till deras fördel. När jag står och väger mellan två val som båda inte är mer än halvroliga till tråkiga så kan de två möblerna låsa mig i mellanläget och få mig att göra intetdera. Idag gällde valen gymma eller plugga.

Så vem är det som halvligger i soffan, bloggar, ser på Extreme Home Make-over och är helt jävla ägd?

Elin är tillbaka. Det ska firas med pasta, två nya avsnitt av Californication och en ny design på den här sidan.

Imorgon: BORAAAAAAAAAS!

Hej. Det är lördagkväll, och jag somnade till World’s most amazing videos. En stund senare vaknade jag och låg orörlig i dvala på soffan. Det fanns liksom inte energi till något alls. Efter en stund började jag kunna röra benen igen och gick och diskade. Nu är det klart, och jag tänker plocka i ordning alla kläder som ligger utspridda i detta hell on earth som jag skapat under de senaste dagarna. Det blir nog inte festligare än så här ikväll. Bara tanken på att lämna lägenheten känns sjukt avlägsen.

Det är bara att lägga sig på rygg med buken i vädret och vänta på mörkrets makter.

Igår kväll satt jag, Oscar och Olof på Vasastan. Då ringer telefonen, och jag svarar utan att tänka mig för…

I andra änden är det ett spöke från en tid långt innan Guitar hero, Final Fantasy XI och WOW. Era farhågor är besannade. Så säg farväl till era inplanerade myskvällar, filmkvällar och vita helger. Utesvängs-Johan är tillbaka. I de mörkaste hörnen av reklamvärlden har han vuxit sig stark, och går nu på jorden än en gång, återfödd i sin mäktigaste skepnad någonsin. Behold, it’s Reklamar-Utesvängs-Johan!

Dagens förtjäna kniv i hjärnan-utmärkelse går till den äckliga jävla nollan på Vasastan som tog min stol tillfälligt och som absolut skulle ge tillbaka den när jag kom tillbaka från toaletten men som sedan vägrade, uppbackad av diverse orcher. Ingen heder, ingen värdighet. Bara värd en kniv i hjärnan. Grattis! En dag kommer det hända!

Marcus Hansson!

Jag såg naturligtvis själv med vilka billiga medel man skulle kunna ge sig in på ett försök att vända föregående inlägg mot mig. Det var något av ett experiment för att se vem av mina läsare som var billigast. Vinnaren är utsedd!

För att förtydliga så har jag ett syfte med min sida. Det är att få hälla ur mig min cynism. Inte att visa upp mina nya rea-fynd.

Jag vill reda ut något. Detta är inte en blogg. Jag hatar ordet blogg. Det är lika fult rent ljudmässigt som innehållsmässigt. Det förutsätter nu mer att man som bloggägare tar en bild i spegeln iförd topshopkläder, ena foten lutad svagt innåt, följt av en text som kan låta så här:
“Men guuuuuud, har ni hört att Topshop skeppar gods hit till oss i Sverige!!?! Åhhhh, jag ska beställa hela jävla affären, I will go crazy on the Topshop hemsajt!!!!!! I looooove Topshop!!!!

Om det är någon som missat att Topshop fraktar till Sverige nu så har ni lite kvar att hämta.”

Uttrycket “Jag driver en modeblogg” får mig att vilja skrika. Driver.

Hösten är här. Det är inte längre konstigt att använda halsduk. Passande nog har jag en helt ny.

Klockan är 23.07. Skulle jag lägga mig nu skulle jag för första gången sen jag var 12 år somna innan kl 00.00. Sen då ungefär har jag alltid varit vaken på nätterna. Nätterna är bra. Borås-projektet håller på att ta de ifrån mig.

Mogwai – The Hawk is Howling

Det är väl inte i Göteborg
där sidledesregnet börjar spöa upp mig som en mobbad lågstadieelev i samma stund som jag sätter mina nytvättade vita skor utanför Oscars port
där jag missar den sista spårvagnen på 30 minuter kl 22.00 samtidigt som vinden når orkanstyrka och mina nya ullytterkläder hänger som blöta trasor över mig
där brunnarna svämmar över redan när luftfuktigheten överstiger normala värden och jag tvingas vada motströms även i nedförsbackar
där min portsdörr bara går att öppna om man har en bra stund över i vattenfallet från balkongerna ovanför
där hissen just åker iväg med en annan passagerare för att matcha så att ljustimern släcker ljuset precis när jag släpat mig upp för alla trapporna och ska sätta nyckeln i låset

Jag har alltid undrat vem det är de ensamma alkisarna står och skriker åt. Nu vet jag.