La Notation de John

Jag skulle lätt kunna skriva en miljon C-uppsatser på en vecka, men att läsa 10 minuter i en ämnesbok jag tycker är tråkig är fan helt omöjligt. Snedvridna studiefärdigheter.

Jag uppdaterade min blogg till en ny version idag. Det är nog det värsta jag har gjort på hela månaden. Så jävla jobbigt.

Hallå. Ni som har telia och iPhone och läser det här. Jag kräver att ni skriver vilket abonnemang ni har och hur mycket er genomsnittliga månadskostnad är. Känns den onödigt mycket högre än vad ni hade innan?

Som minst vill jag ha svar från:
Fredrik
Mare
Karld
OlleP

Nu har jag skrivit in evigt mycket siffror i ett Exceldokument för att överraskas av den glada nyheten att just det där plug-innet som behövs för att göra just det jag vill göra inte finns. Någon som provat iWorks motsvarighet och vet om det har någon värdighet?

Det är så jävla populärt att vältra sig i sin egenhändigt inredda misär. Motsatt vad många av dessa personer tror är det inte legitimt att tycka synd om sig själv när man:
1. är i en position som man själv försatt sig i
2. är i en position man kan ändra om man bara orkade.

Det blir en levnadskonst för vissa att vara omständigheternas offer. All skuld går att skicka vidare på något som är bortom ens kontroll. Om jag bara hade pluggat lite hårdare i gymnasiet. Om jag bara inte hade fått sparken från det där jobbet. Om jag inte var så utmattad. Om jag inte hade sån himla ångest.

Det går inte att prata vett i sånna människor. De vet redan vad som är fel, de vet vad de behöver göra för att ordna upp sin situation, de bara gör det inte. Det blir aldrig någon förändring.

Jag är seriös. Jag är så jävla trött på det.

Jag har kommit fram till en del av handlingsplanen för den slutgiltiga lösningen på problemet med idioter. Personer som är förståndshandikapabla är så enkelspåriga att de är väldigt lätta att regissera. Med enkla medel kan deras personlighet skrivas ner som ett kort manus eller flödesschema bestående av typiska svar och uttryck. Dessa kan sedan matas in i replikor (människorobotar) som rapar upp dessa i slumpmässig ordning, precis som människan hade gjort. På detta sätt blir det aldrig uppenbart för dessa, vi kan kalla dem för fienden, att de håller på att bli bortförda och ersatta.

Ett tjejgäng med förståndshandikapabla kvinnor som talar med varandra brukar låta ungefär såhär:
-ÅÅÅÅÅÅh alltså jag skulle vilja åka till Thailand!!!
-AH, fast typ åka till Australien hade varit mycket coolare, det MÅSTE man ha gjort!
-Jag ska bli advokat!
-Asså, jag ska på en fest, den är så himla grym men du kan inte komma!
-Jag träffar typ nya killar hela tiden, anledningen till att du inte gör det är nog för att du har så feta lår!

Dessa har degenererats till den grad att de upphört vara personer och består istället bara av en massa inlärda repliker. Utbytandet av dessa personer och programmerandet av dess replikor blir därför stenenkelt.

Replikorna stänger man helt enkelt av och kasserar sen när man är klar.

Och nej, Orup, inte ens alla revärprydda April 77-jeans och hängslen i hela världen kommer kunna göra dig till någon annan än den gamla ugglan du är.

Ditt namn är Lena och nu ska du vara tyst.

Det finns utrymme för förklaring och beskrivning av ett nytt begrepp inom svenska språket. Det gäller ett ord som har funnits lite i min omgivning men som inte riktigt har funnit sin plats i svenskan ännu.
Det gäller alltså ordet handikapabel.
Ordet, som är en direktöversättning från den amerikanska termen handicapable, som försöker göda optimism i motgångar eller något liknande. Jag föreslår dock en ny innebörd, som är långt mer användbar, för den svenska översättningen.
Så här:

Handikapabel
Ett tillstånd där personen i fråga har fysisk förmåga att handla rationellt och fungera normalt i sociala sammanhang, men väljer att inte göra det. Personen är således förståndsmässigt efterbliven till följd av ointresse, ej som följd av fysisk åkomma i hjärnan.
Som en tröst för dessa kan dock sägas att de ej är att betrakta som misslyckanden ur en evolutionär synvinkel, då dess avkomma ofta är stor till antalet. Handikapabel personlighetsstörning är ett tillstånd där det sociala arvet väger tungt, och som regel har högst 4-5% av dess avkomma möjlighet att utveckla rationellt tänkande under sin livstid.

Det säger sig självt att detta är ett eskalerande problem, vilket förklarar varför så många i din omgivning är idioter. Vi onda som vill förgöra världen måste sluta samman och styra upp någon slutgiltig lösning på problemet.

Jag gillar inte ljudet av duschstrålar som träffar tomma plastbehållare. T.ex. en tom schampoflaska eller en uppochnervänd plasthink. Det och “kickersljudet” är nästan det värsta jag vet.

Fick just ett jobberbjudande via mailen som jag bara inte kan tacka nej till. Kassör på Zara (!!!) i Nacka. Jag offrar allt och sticker om en timme. Hej!

Jag vill varna för att följande artister har släppt skivor nyligen:

The Rasmus
Enigma (!!!)
Dido
Keane
I’m from Barcelona

Stäng av radion och MTV om du sysslar med sådan smörja, och försök undvik att slöprata med främlingar om musik.

Jag har lagt märke till ett fenomen - sedan länge såklart, och tänker självklart ta mig friheten att dra alla över samma kam. Det får man när man talar om stereotyper. Det gäller alltså det här med lesbiska och deras val av stil.

Varför klär många av de sig som 14-åriga Partillekillar? Hur blev det standard-looken? Alltså, kolla:

Så jävla sant. Tänk att se den här bilden och vilja ha frillan och stilen. Utomjordiskt långt bort från mitt begreppsuniversum.

HÄR E ETT BRA TIPPS!!!!! DU SOM VILL HA FOPPA TOFFLAN PÅ HÖSTEN MED KOLLA HUR MAN KAN GÖRA:

FOPPA TOFFLAN

INTER SPORT STRUMPAN

HÖSTEN RÄDDAD HAN ÄR INTE PRESIDENT FÖR INGET HIHI NÄ SKOJA BARA MEN BRA TIPS!!!!

Om jag någon gång i hela mitt liv ser någon med dessa, då kommer blod spillas. Och, ja, även om personen är förståndshandikapabel:

Hej. När du når vuxen ålder så är det här med särskrivningar något som är värt att undvika. Det handlar inte om att “stila sig” eller att “verka smart”. Eller, kanske delvis det senare. Det handlar om att visa sig språkfärdig, och att kunna kommunicera via text utan att skapa missförstånd. Om du inte notoriskt särskriver så kommer du, som en bieffekt, att verka mindre korkad. Det är alltid en fördel om du är t.ex. i en chefsposition eller kanske har ett arbete där du har mycket presentationer. Du kanske slipper bli fångad på rapport förandes en presentation på en stor mässa med en powerpoint-bild vars överskrift är “Hälso Undersökning”. Nu kanske du tänker att “ingen bryr sig” om särskrivningar. Det är fel. Som en liten binot kan nämnas att folk även bryr sig om huruvida meningar börjar med stor eller liten bokstav, om “de”, “dem” eller “det” som inte alla kan ersättas av bara “de”, och om du använder “e” istället för “är”.

Så till skrivihopskolan:
1. Skillnaden mellan “jätte bra” och “jättebra”.

Jätte

Bra

Jättebra

Om det går att missförstå ordet isärskrivet så ska det skrivas ihop. Därför är “jättebra” ihopskrivet men inte “ganska bra”. Samma sak gäller t.ex. “Blå mes” som beskriver färgen på en mes, medan “blåmes” är en fågel. Om det nu inte är det första du är ute efter att beskriva.

Så var det med den saken.

Snart publicerar jag din guide till hur du kan använda foppatofflan sent in på hösten utan att frysa, så titta tillbaks snart för fler käcka guider.

Jag tänker inte skriva det här färre gånger. Lyssna på Bon Iver - For Emma, Forever Ago. Om The National var förra årets bästa så är det här årets. Elin och jag kom just hem från en koncert av dem. Det var så bra.

Nu: Bli sömnens lammunge.