“Va! Kolla, hon gick lite böjt och hade svart munkjack – precis som alla kriminella!”
Då tackar vi för det korta gästspelet i bloggvärlden till följande två bloggar, som nu officiellt anses avlidna p.g.a. inaktivitet:
Jag vill vara som Douglas Coupland
Döden är ett system
Det kanske kan verka otrevligt att dödsförklara andras bloggar utan deras medgivande, men så här är klimatet i bloggvärlden. Jag ska lätta upp stämningen lite med en lyckönskning: Bättre lycka nästa gång killar!
Jag orkar inte byta låt på iTunes. Hur ska jag kunna koka kaffe samtidigt som jag ligger i sängen och datar?
Sluta handla på Dressman, era svin. De håller på att ta över världen, Wall-Mart-Style!
Jag har kommit på mig själv med att inte orka göra saker när jag är ledig på sista tiden. Det är fan slut på det. Att inte orka är min mortal enemy. Här ska fan orkas göra saker.
Nu ska jag orka gå till stan och träna.
Ni har säkert sett reklamerna. Ni har säkert sett de på folk. Ni har säkert sett hur Zara i sin spanska anda aldrig tog bort de från sina affischer. Nu kommer de igen. De stackare som letat febrilt i Wranglers tynande utbud har fått nytt hopp – boot-cut är här igen.
En äcklande tanke om mig själv är att jag minns mig vid något tillfälle i gymnasiet (1998ish) tänka om mina Levi’s 517 att boot-cut var det snyggaste som fanns. Jag fattade inte hur något skulle kunna vara snyggare. Det är bara att tacka gud för att jag vet bättre idag, och att jag aldrig kommer ändra mig.
Vissa, som var med under den här tiden, och som i takt med modet valde bort boot-cut är nu genast jättaglada över att de är tillbaka. Istället för att ha lärt sig av sina misstag och gått vidare är de nu – i sann modeslavsanda – plötsligt jättetrendiga i sitt eget huvud. Grattis, men det är fult.
Vad är generellt anledningen till att boot-cut är så bra menar folk? Min favoritförklaring är jakten på proportioner. Människor med kortare ben tycker eller tror att boot-cut, som går hela vägen ner till marken, ger de en mer proportionerlig kropp. Benen förefaller längre. Vad de missar är kanske ännu viktigare: deras ben ser antingen ut som raka trädstammar eller som ett träd med en riktigt tjock stubbe som snabbt smalnar av uppåt. Utöver detta så har de plötsligt inga fötter alls. Det hela ser bara absurt ut.
Jag kräver konsekvens. För varje par boot-cut i er ägo, måste ni köpa en trollkarströja med ärmar som blir jättestora vid händerna, så att de inte syns. Efter detta är det bara att ta er proportionerliga inverterade sjöstjärnestil och ge er ut i vimlet. Gå till Bik-Bok, Glitter, Femmanhuset, eller kanske ta 740:n till Jonsered och bara känn in atmosfären. Kings and Queens of New Sweden, äntligen trendiga.
Om förtydligande krävs: detta är fortfarande bara en ventilationspunkt för min frustration, inte en modeblogg.
Kampen är återupptagen. Jag är nu åter medlem på fysiken. Drömmen om Borås-John lever kvar, starkare än någonsin, och nu i dubbel bemärkelse!
Pär – you’re next! Borås-Pär!
Skriver ett snabbt blogginlägg bara för att skriva ett blogginlägg. Ni vet, som för att basunera ut att jag fortfarande är med, även om jag inte har något att berätta.
Helgens tematillstånd: The Rapture – Out of the Races and on to the Tracks på ett bra sätt. Alla som vill vara med kan anmäla sig. Slugger!
Jag gillar Facebook. Det är sjukt kul att se hur andra lever. Idag såg jag några bilder från ett otippat kompisgängs fest, och det fick mig att tänka lite.
Ni vet hur en grupp med människor som är helt avskärmade från omvärlden för länge, t.ex. på en öde ö, kan bilda märkliga inre kulturer, hierarkier och ritualliknande beteenden – för att inte tala om mantran som måste gå varma in i evigheten. På samma sätt fungerar vissa kompisgäng. De får ingen själslig berikning annat än från t.ex. MTV (gud, äntligen är jag vuxen), och saker och ting kan sedan spinna bortom all kontroll. Det kan helt plötsligt vara häftigt att jucka mot en stol, att veva med handen i luften eller att högt använda sig av något mantra (t.ex. min personliga favorit: kickersljudet, som återfinns i alla låtar och människor jag hatar). En av anledningarna till att allt detta går bra kan t.ex vara att de sett på “Sweet 16” att de gör så i USA. Vidare gör avsaknaden av en utomstående person att ingen tillrättavisar de med välförtjänta suckar och nedvärderande blickar.
Det var allt! Död åt er, pöbelsvin! Nu ska jag duscha!
1. Kan du hitta chilinöten?
2. Kan du hitta snöstormen utomhus?
Varje år är ett år och ungefär 10 sekunder. Var 6:e år tar man därför bort en minut, för att det ska stämma. På samma sätt skulle vi i Göteborg behöva ta bort 3 månader för att hamna i fas. Nu skulle det vara den där vita julen som alla gamla pratar om.
Fan vad påsk inte innebär någonting när man inte går i skolan.
Nu har jag haft en entimmes frukost. Kontorshuset på andra sidan gatan är fullt med fönster som fixar morgonsol.
Snart är det lön igen! Jag har lyckats spara pengar, yay!
För två dagar sen hade vår inköpare möte med alla oss på NK Herr. Han gick igenom sitt inköp och diverse trender med hjälp av en laptop och projektor. Var femte minut avbröt Windows “Automatisk Uppdatering” eller vad det heter honom och förklarade att den skulle starta om datorn om en minut om han inte valde något annat. Jätteproffsigt. När han sedan har en paus i presentationen för att förklara något lite mer ingående, då startar den om sig. Inget är viktigare än uppdateringar nämligen. “AHHHH FOR HELVEDE!!!” njöt den danska inköparen när han fick sin nya uppdatering installerad. Det är lite det Windows handlar om. Presentationer och jobb, det är väldigt sekundärt.