
reckoner |ˈrɛk(ə)nə|
noun
a table or device designed to assist with calculation.
Elin at the End of the Tunnel

Mina två grannar är två riktiga nollor. De är den typen av människor som skiter i vilken musik de spelar, bara den spelas så högt att allt annat upphör att existera. Det är alltså mina vägg-i-vägg-grannar åt båda hållen. Nu ska jag fördomsprofilera de bägge.
Granne 1: “Tjejen”
Denna granne spelar nästan jämt svinhög musik mellan 08-09. Här är ett urval av låtar:
Bryan Adams – Summer of 69
Joakim Hellman – Bara vara vänner
Lars Winnerbäck – diverse
Sahara Hotnights – diverse
alternativt NRJ.
Från detta kan vi snabbt derivera hennes hela personlighet. Hon lyssnar högt på musik så tidigt på morgonen för att som hon själv resonerar “peppa” sig själv medan hon gör sig i ordning. Låtarna består av lösryckta stycken ur hennes långa karriär som ointresserad radiolyssnare. Några låtar fastnade, och alltid samma som av någon anledning gärna dök upp på en samtida Absolut Music-samling. Det är inte så många låtar, så hon spelar gärna samma flera gånger under sin 60-minuters morgonritual.
Någonstans inom sig känner hon ibland att den inre självbilden av henne som en “stark och positiv tjej” krackelerar, och det är där Sahara Hotnight kommer in i bilden. Äntligen ett tjejband som visar att de inte tänker bli trampade på! Det är verkligen inspirerande, och stärker henne i sin kamp om att låtsas vara någon annan. Det är värt att köpa skivan.
Granne 2 – “Killen”
Detta är den typiske coola killen. Han röker, har gärna en stor svart dunjacka och keps. Han kan komma från vilken kranskommun som helst, eller från Backa. Vad beträffar låtvalet har jag ingen aning om vad han spelar. Allt som hörs är bara en mörkt dån i olika takter. Det rör sig oftast om lågkvalitativ hip-hop eller rock. Om det är något viktigt som har hänt i hans liv nyligen så var det att han just köpt en subwoofer. Det måste man ha om man är musikintresserad. För det är han. Han är en “allätare”, och gillar all musik. Bara den är snabbt tillgänglig och går att spela jättejättehögt. Ju mer den dånar desto bättre. På fester så spelar han så högt att alla sitter tysta och tittar på varandra medan han stormtrivs med sin nya utrustning.
Han har missat hela poängen. Det har ofta folk med stor stereo och “stort musikintresse”. Ju större stereo desto mindre koll. Bevisat.
Ledig dag

Idag har jag och Elin varit lediga samtidigt. Vi gick på hoodvandring i jakt på spännande butiker. Vi hittade en som hette “Retro” och som var full med en massa schysta möbler. Den var dock bara öppen på onsdagar och lördagar. Det var inte någon av de två just idag. Återbesök är inplanerat. En röd lampa där måste köpas.
Sandra, 28 år från Sundsvall – Rädd för rör
Stackars Sandra. Så rädd för rör och ledningar att hon måste stanna hemma sjukskriven i flera år. Jag drömmer mig bort till en stat utan skyddsnät och med massor av ledningar. Vad skulle det bli av stackars Sandra? Skulle hon bli bostadslös på grund av sin åkomma, och slutligen svälta ihjäl på en gata, full av de där långa mörka rören – hotfullt böjda över henne. Eller skulle hon helt enkelt bara skaffat ett jobb och tjänat ihop sina egna jävla pengar precis som oss andra?
Det är så bekvämt att vara rädd för rör när någon betalar en för det. Jävla perspektivlösa ge-bidrag-för-all-Sverige.
Tyra + Stefan
Tyra on Vasagatan

Nu har jag haft en helhelg med Elin, Elins syster, man och systerdotter. Tyra, typ världens gladaste barn. Jag har fått testa min nya lins ordentligt, och jag är så sjuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuukt nöjd med den. Kolla igenom mina bilder och se själva, bilderna blir väldigt färgstarka, skärpedjupet är ganska kort och blixt ett minne blott.
Uh!

Jo, angående Fergie. Hon tar nödrim till en helt ny nivå, och visar att hon är beredd att till varje pris skriva sin egen text till någon annans musik. Jag citerar ur hennes senaste låt “Big girls don’t cry”:
“And I’m gonna miss you like a child misses their blanket.”
…som ett barn saknar deras filt. Vackert.
En till låt som jag ogillar sjukt mycket är Blackstreet med Don’t leave me girl. Här har de en 10 sekunders-slinga som är vidrigt retlig och som går oavbrutet i 5 minuter.
Jag gör vad jag vill

Det är riktigt segt på jobbet nu. Eftersom de håller på att bygga nya Tiger- och Boss-shopparna så tror alla kunder att vi har stängt. Det innebär att det är helt dött och vi får gå och rulla tummarna. Rulla tummarna – min hatsyssla.
Här är ett av mina många hatord:
Buffalo Stance – ett förbjudet fult ord som Nehne Cherry gjorde populärt någon gång under 90-talet.
Igår satt jag på spårvagnen på väg hem. På en hållplats något säte bakom mig sätter sig två 14-åringar som jag inte ser men hör för väl. Den ena är helt rabiat, och låter ungefär så här:
“Meeeeeeeeen dy vet sån ba dy vet, ååååååååååh komienny, en sån man har på cykel!!”
Hon bryter sjukt mycket på förortska, och jag tänker inte mer på det. När jag ska gå av går jag förbi de två, och hon som nyss satt och letade efter ordet “kedja” visar sig – inte till min stora förvåning – vara akut svensk. Helt jävla nordsvensk, med naturligt blont hår och safirblå ögon. Så betraktas det häftigt att bete sig språkligt efterbliven i vissa trakter.
Nu när jag känner att gallan ändå är varm så vill jag passa på att döma ut hela gaykulturen till den mest stereotypa av alla. I sitt försök att nischa sig och vara annorlunda kunde många av dess praktiserande medlemmar inte vara mer utstuderade. De tävlar tätt med kultur-vänster-tanter i 20-årsåldern, som också är rätt lättregisserade .
Jag gillar inte när man kan utifrån någons utseende skriva ett manus i huvudet för hur de kommer bete sig i olika situationer, och sedan ha rätt. Sånna människor tråkar ut mig så fruktansvärt.
Nog med mina orätta och på okunskap och rädsla byggda påhopp, nu ska jag gå och köpa en ny kostym och se om mina chinos har kommit istället.
Profession: Houseman

Jag fick ett jobb idag, som blivande stjärnsäljare på nya Hugo Boss-butiken på NK. Mina dagar som prostituerad/livegen är därmed över, och det är med oblandade känslor som jag går till jobbet framöver.
Har idag fotat lite av dagens aktiviteter. Fotografera tvättmaskinen visade sig förvånansvärt nog vara roligast. Jag borde ta med mig kameran ut lite mer. En sak som är nästan omöjlig att göra ordentligt är att ta kort på sig själv med den nya linsen. Att få skärpan rätt på två armlängders avstånd är precis helt omöjligt. Har spanat in ett stativ på Japanfoto för en tusing, det blir nog ett ganska snart projekt. Det här med att ställa kameran på diverse hemmabyggda anordningar är ju bara frustrerande.
Hålla Elin vaken, del 2

Praktiska tips för dig som vill missunna din kvinna hennes första lediga dag och sovmorgon på 9 dagar:
* Ta kort på henne när hon försöker sova
* Koka pasta
* Hålla på med datorn så att fläktarna går på högvarv
* Koka kaffe
* Använda köksredskap
* Försöka använda kranen så mycket som möjligt
* Snörvla och smaska oavbrutet
* Blogga med högljudda tangenter
Ikväll: Nermans födelsedagskalas.
Igår såg jag och Elin Dexter, med undertexter från www.undertexter.se. Jag lovar att inte ett enda ord var ihopskrivet. “Frys bils mördare”.




