Igår var jag och Elin och diverse och kollade på Claes band Immanu el när de spelade på Sticky Fingers. Det var fett bra. Lyssna på dem, och kolla på bilderna jag tog.
Imorgon åker jag till Sundsvall, för Elins syster ska gifta sig. Jag ska äta mig ganska rund och bära kostym, slåss med renar och ha testa ut en snygg skoterdräkt. See you Monday!
Stockholm började som drömmen om en temporär stadsflykt, och mynnade ut i en kavalkad av t-röd, grisade i mat och kyla. Det kunde inte blivit bättre. Johan lärde sig äntligen att flyga, och jag lärde mig hur mycket falafel jag kan äta på 15 minuter.
Vi åkte mina föräldrars bil upp. Mycket bättre än tåg. Ett skepp kommer lastat spelades lydigt. Johan “Internet” Nerman vann ganska flitigt. Hans dygn på filmtipset.se betalade sig till sist när han vann en kebab på söder, sent en söndagskväll.
Sällskapet inackorderades hos Johans syster Isabella som bor på Söder. Väl i Stockholm började John känna sig lite osäker.
- Det verkar så stort och skrämmande här i Stockholm, sade John lite ynkligt.
- Det är därför man aldrig lämnar söder, förklarade Isabella med ett varmt lugn.
John somnade tryggt den natten, och drömde sig aldrig längre bort än Folkungagatan.
På måndagen gick vi på stan, kollade in NK som inte var så fancy schmancy som det verkat i svunna tider. Vi gick till Urban Outfitters, och jag förstod att jag vill ha dem här i Göteborg. Jag såg även att stämningen på stället var lika bra där som den verkade i England. Svårt förtryckt.
Efter detta ihärdiga vandrande tog vi oss tillbaka till Söder och gick på Indisk restaurang, där Johan drog ett gymnasiesvårt utspel som handlade om hans personliga relation till spiskummin och koriander. Bredvid oss satt två killar och förde konversation med varandra vars enda syfte var att vi skulle höra vad de pratade om. Den enas mamma var tydligen känd på något sätt. Mycket viktigt. Skriv det på er blogg.
Tiden till konserten höll på att rinna ut, och vi hann precis träffa Elins mamma och syster som kom förbi stan för att köpa möbler, gå till Bellas lägenhet och dricka Tequila innan vi försvann ner under marken.
Konserten var bra, men orgeln var inte huvudperson som önskat. “Wake up” var absolut bäst. När vi gick därifrån köpte Johan och Bella var sin mössa i spädbarnsstorlek med texten “ARCADEFIRE” på. Girigt nog behöll Johan båda. Eventuellt planerar han att sy ihop de båda till en mössa i storlek S.
På vägen hem åt jag på Max för första gången, och det var ganska gott. Bättre än Donken, lika med BK. Vi spelade ett skepp kommer lastat med artister. Det tog 4-5 timmar. Sista 2 var det bara jag och Johan kvar. Det var sjukt jämt, och hade jag bara kunnat fler artister på X än Xiu Xiu (XZIBIT var redan taget) så hade jag vunnit. Istället vinner Johan i närheten av Prinsgatan med “Nick Borgen”. Grattis Johan!
Nu ska jag snart duscha och sedan jobba på Fred Perry för första gången. Det kommer gå galant.
Elin – Sjukt nöjd ägare av iPod Touch.
Imorgon ska jag jobba på NK Herr igen. Det blir roligare och roligare ju mer jag lär mig där. Det är schyst, för en skön lirare som jobbar där ger en massa tips och berättar saker som jag gör rätt eller fel. Det känns mer på riktigt att jobba då, sjukt värt! Hade hel kostym idag och såg sjukt binnis’ ut. Man ser ut att ha ett sånt riktigt höjdarjobb, och folk tror massa saker om en, och så säljer man egentligen bara tyg. Jag gillar att sälja tyg.
Nu: Godnatt!
Efter att ett par dagar hade passerat sedan John Wennerberg först vilade sina ögon på den svarta ädelstenen så hade hans elektroniska liv börjat urholkas och en tomhetskänsla vidrigare än han någonsin tidigare upplevt lade sig till rätta. Grubblandes i sitt nya allmäntillstånd sökte han svaret på vad han skulle fylla det otroliga gapet med. Ett trött försök att installera Leopard hade inte givit någon ro.
Så plötsligt, en blåsig natt när oktober blev november, fann han svaret. Det var så självklart att själva tanken hade flytt honom helt förbi.
“Jag behöver skaffa en egen svart ädelsten” ropade John ut i natten. Inget skulle få stoppa honom nu. En plan så slug, att självaste djävulen hade kunnat smida den själv, smeds, och skulle snart sättas till verket. För att inte väcka onödig uppmärksamhet så skulle han inte resa själv, utan skicka sin vapendragares mor mot främmade riken och över öppna hav. Hon skulle oupptäckt hämta stenen och föra den tillbaka.
Den spännande fortsättningen följer…
