Jag sitter och spånar på London. För att flytta dit behöver jag två månadshyror, pengar till ett tunnelbanekort, ordna så att jag blir av med den här lägenheten, ordna så jag kan bo hos Oscars lägenhet i Landala utan att betala för den när jag är borta. Jobb där är ju världslätt. Det jag behöver är mest pengar till starten, väl där kommer jag ju tjäna massor. Detta handlar alltså om att jag inte vill gå runt i Göteborg med inget mer än ett extrajobb i ett år. Jag måste passa på att göra något värt. London är lite jobbigt, men det är ju helt klart värt.

Idag har jag sett otaliga avsnitt Family Guy, gett Agnes all min musik, druckit diverse koppar kaffe och köpt två halsdukar på H&M. Jag är eventuellt inne lite i en bloggsvacka.

Jag älskar min nya jacka så sjukt mycket.

Idag var jag på Manana och åt allt, det var världsgott.

Att inte jobba är det vidrigaste jag vet. Arbetsnarkomangenen i mig skickar en dos ångest för varje timme jag inte spenderar på en arbetsplats. Jag ska ta tag i allt och ordna det. Det är lungt.

Make plans.

Sjukt girig duva. Vill äta kebabsås.

Hittills idag har jag käkat falafel med Marcus, gått på stan lite med densamma, sen köpt min nya jacka, sen sällskapat Ricky under en falafel till, sen gått hem och diskat lite. Nu är jag sjukt trött och funderar på en powernap. Ikväll ska jag till Manana med några från jobbet och käka mat.

Nu vaknade jag och kom på vad som är mitt problem, förutom att jag har sån träningsvärk att jag måste be någon komma och bända mig ur sängen. Jag kan ju inte gå och drälla ett helt år utan något mål. Jag måste bestämma – snart – vad jag ska göra av det här året och sen bara göra det. Säg att jag bestämmer att jag åker till London Januari – Juni eller något sådant. Då är det bara att fixa pengar fram tills dess, och sen göra det. Det känns ju bättre bara jag tänker på det. Jag får återkomma med min nya livsplan. Jag tänker nämligen ha en. Pepp!

Finns det förresten något bättre sätt att börja hösten än med 50 Cent – Curtis. Haha!

Idag vaknade jag och var rätt misspepp. Jag bestämde mig för att träna bort ångesten, det tog ungefär två timmar. Sen gick jag och hämtade ett par gratis Tiger-jeans som jag fått av jobbet i sponsorgrej. Jävligt nice. Imorgon ska jag köpa min vinterjacka, den är så sjukt slick.

Var och kollade på min och Oscars framtida kollektivlägenhet. Den är rätt risig, men det går att flytta in i den utan att den renoveras. Det kommer inte matcha våra maccar bara. Det känns ju rätt kast. Jag vill flytta, det är viktigt att flytta ofta. Det känns som man gör något av sitt liv när man flyttar.

Det är lite konstigt att helt plötsligt ha åkt på ett år utan planer bara så där. Vad gör jag i ett år? Funderar på att jobba i höst, och kanske åka till London eller något liknande till våren. Jag måste göra något. Det funkar inte att bara jobba ett år i sträck, om det inte landar ett heltidsjobb i händerna på mig som jag absolut älskar. Det känns rätt långt bort. London är bra, där får man heltidsjobb på en sekund. Det finns mycket att göra. Det är fint. Det finns smog och det regnar inte. Mildra vintrar. Man måste bo i kollektiv. När man kommer hem är man rik och har råd med prylar. Med lite tur är det sommar igen, och snart får man börja plugga något roligt.

Måste nog träna imorgon med.

Jag vägrar sluta lyssna på The National.

Ringde universitetet idag för att få en framtidsprognos. Ingen hade hoppat av än, och de har alltid ett visst överintag ifall någon skulle göra det. De ringer in reserver i 14 dagar till, men jag tänker inte ens sitta och hoppas. Nytt försök hösten 08. Känns lite långt och rätt trist, men jag får väl göra något bra av året. Kanske resa och sånt. Nu måste jag äta lite ostmackor och sedan åka till Nerman och terapispela Xbox hela natten.

MacBook + Family Guy. Min söndag är ju gjord. Kolla på serier är lätt det bästa som finns när man precis inte orkar något. Undra hur många timmar jag sovit den här helgen? 10 totalt kanske?

Alltså, angående Family Guy: förstår någon utom hunden vad ungen säger?

Mogwai – Cody

Järnet

McDonald’s Nordstan. Nollor. Säljer ingen mat till sånna som mig kl 04.33 på lördagsnätter.

Idag har jag och Ricky haft en heldag med Count Basie på jobbet. Det är sjukt värt att jobba söndagar. Alla är rätt slappa och det är bara gött. Vi förnedrade budgeten i vanlig ordning.

Nu ska jag snart äta penne, majs och tunafish. Sen ska jag dammsuga. Pär tycks ha misstagit golvet för kaffefiltret. Det stod ändå på agendan, så det spelar ingen roll.

Shotgun på Velours nya mörkgrå/svarta jacka med guldiga dragkedjor som ser ut som en anorak när man knäppt den. Den är min. Jag ska bara skaffa funding. Den kommer ta mig i handen och visa mig världen med nya ögon.

Så här blev mitt ärr då. Det var inte så farligt.

Ikväll har jag varit lone ranger hemma. Jag har sett 28 Weeks Later, en sjukt grisig uppföljare till 28 Days Later. Sen såg jag lite Family Guy, nu ska jag sova.

De ringde från Nef förut, sa att de saknade mig, och kunde inte förstå varför jag inte var där.

Nej, men de ringde faktiskt. De sa att jag skulle köpa en ny tröja till mig själv och att de ska betala för den. Detta då jag fick min Filippa K tröja stulen ur garderoben där för några veckor sen. Jag säger ju att Nef är ett bra ställe! Alla andra ställen hade bara skrattat åt mig, Nefpersonalen erbjöd sig att betala en ny utan att jag frågade. Sick helylle.

Nog med den här fördjävliga dagen nu. Imorgon ska jag ha roligt, och senast tisdag tänker jag bestämma mig om min höst. Ska ringa universitetet under deras DDR-mässiga öppettider (9-12, mån-tors), och fråga hur prognosen ser ut. Jag kan tänkta mig att jobba i höst och söka igen till våren. It’s not too bad. Nu har jag fått ur mig all omotiverad ångest.

Done! Bon bon!