Skrev jag hata halvdanheter? Jag ångrar mig. All in på halvdanheter. Värt.

Nu ska jag tvinga i mig pesto, sen blir det rötjut i parken. Solen, god och återkommen.

Så kan man må sämre av en tredjedels falafel än av en hel utekväll. Salwas, you’re out!

M2 ikväll? Förhäng i park?

Kolla, det är sol ute ju! Måste plöja jobbet i en Mexxkoma.

Lite typiskt mig att inte säga hejdå till någon igår, jag jobbar på det. Men jag trodde att alla gick till spårvagnen på något omöjligt sätt.

Notes to self:
- Måste hitta något värdigt att lägga min tid på.
- Måste inte sura över saker. (En ovana jag lagt till med på senaste)

Jag hatar halvdanheter. Så jävla ovärt.
Tschüss.

Det är två hundar, med stora skor. Med min kamera är jag aldrig ensam, haha! Såg lite bilder på flickr och blev sjukt inspirerad. Fast dem var så tidlöst mycket coolare.

Min hals bråkar och mina ben har träningsvärk.

Jag vaknade, vände mig mot fönstret och såg – genom en tunn springa – strålande solsken. Med en-hel-dags-bokläsande-och-iPodlyssnande-i-kyrkogårdsparken-scenariot i bakhuvudet gick jag försiktigt fram till persiennerna och drog upp.

Ikväll ska vi till Pär, och sen ut och stöka. Jag tar med mig en Bag in box med tre liter odrickbart vitt vin till alla som är intresserade.

Storbandsjazzeran som pågår för fullt inom mig har gjort det svårare för mig att lyssna på elektro.

Nu ska jag rita en bild till.

Mina två kommentarer om ikväll:
1. Tack Madde för gratisölen!
2. Gud vad jag hatar Reggaeton.

Lite så här känns det i mitt huvud just nu.
(Bilden är gjord i Powerpoint)

Nu börjar jag få slut på bilder. Måste ta nya.

Nu har jag varit och tränat och hämtat min iPodsladd på Mexx. Storbandsjazz -> iPod.
Jag håller på att laga mat och önskar att jag hade något vettigt att göra. Kan alla jag känner sluta jobba? Det hade varit skitbra om arbetsbristen var så akut att hela kompisgäng kunde lämna in ett gemensamt schema till sina olika arbetsgivare, och bara få det. Är alla på att flytta till Köpenhamn? Jag tror man kan göra så där. Ölen är billig och alla är glada också, som en bonus. Man behöver aldrig ha något att göra, man kan bara hänga på Ströget hela dagarna. Livet i Danmark.

Efter jag har ätit upp maten så kommer jag bli sjukt rastlös igen, jag känner det redan nu.

Aldrig har jag känt mig så obesvärad i mitt ämbete som beregnad göteborgare som ikväll. Konsten ligger i att värma upp med en SVT-dokumentär om Count Basie, sedan är det bara att bege sig tillsammans med Chet Baker på iPoden och ett paraply. Mina otvättade Pace-jeans kom så nära en tvätt de någonsin kommer i år. Någonstans inom mig pulserade en tyst önskan att regnet skulle förstöra min mobiltelefon – denna bottenlösa källa av frustration – föralltid, så att jag kunde få en slutgiltig anledning att slänga pengar på en ny. Den fungerar tyvärr fortfarande bara nästan.

Åter till Count Basie. Seriöst. På “hans” tid, 40-50talet, var det mad skills som krävdes om man skulle bli känd. Han var typ ett ess på att spela piano och hitta på nya sätt att spela. Nu: Basshunter sjunger en låt som alla tror handlar om en båt.

Efter mitt delikata morgonkaffe, lätt en av dagens absoluta höjdpunkter, så gick jag till jobbet och drabbades av helt oförtjänt ångest i två timmar. Till slut gick den över utan att något nämnvärt förändrats. Tacksamt jobbade jag klart dagen, vartefter jag gick och tränade. På gymmet tog de kort på en kille som tränade med en jättekamera.

Ivrig att använda slut den sista energin jag förmådde ur mig gick jag och Morsing direkt till Foxes och såg sista halvlek av IFK-matchen. Jag blev lite medryckt av spelet, men utvecklade inga nya fotbollssupportertalanger. Tur att jag har hela livet på mig.

Efter fotbollen gick vi till Oscar och jag åt så mycket pasta att jag trodde jag skulle sprängas. Jag kollade min vikt på gymmet och såg att jag hade gått ner två kilo, vilket känns helt absurt. Sen jag började träna för 8 månader sen har jag gått ner två kilo. Jag var inte direkt tjock när jag började. Snarare Skelletor. Jag måste äta mer mat, särskilt mat med mycket olja. Skenande matsmältning? Wha’eva!

Nu vill jag nästan stupa i sängen, men jag tror jag ska vägra.

Just det. Jag åt ett halvt körsbär igår. Det var sjukt gott, men jag var fortfarande allergisk. Senast jag testade var jag 5 eller något sådant.
Här är en lista på lite saker jag inte kan äta, och jag vill härmed intyga att jag är ett sånt där äckligt allergibarn som alla pratar om:
- Alla frukter (ja, alla)
- Vissa nötter (pinjenötter (pestoingrediens) tål jag t.ex.)
- Bär direkt från busken
- Paprika

Nu ska vi reda ut en förvirrande detalj som ofta får många att tvivla på mitt allergibarnskap. Jag kan äta allt jag är allergisk mot (utom möjligen katt- och hundhår) om det är väl tillagat. T.ex. äppelpaj och bärbaserad sylt. Kom inte här och tvivla, era svin!

Nu har jag skrivit en halv novell. Det är dags för något annat, vad det nu blir.

00.55
Nu har jag laddat hem en skiva med Count Basie, och gud vad jag älskar det. Förra sommaren var det skånsk reggae (eller ‘reglage’, som min stavningkontroll föreslår) som var på tapeten, men jag vågar nog lite brett basunera ut att i sommar är det definitivt storbandsjazz som gäller. Det funkar att jobba och diska till, vad mer kan man begära? Åka longboard till går nog skitkast iofs. Nu ska jag kolla på Hostel och se om jag blir rädd eller somnar.

Tschüss!
(‘Hejdå’, inte ‘kyss’, på tyska)

03.05
Note to self: Avskaffa DVD-formatet. Skivan fungerade perfekt fram till sista fem minuterna. Då tvärdog den, och nu kan jag inte få ut skivan ur datorn utan att starta om den. Jag såg 97% av The Village istället för Hostel. Det var en så otrevlig bild på framsidan av Hostel, och en mediummysig på The Village.

Nu lägger jag mig i protest mot skivor av plast med film på.

Mer av det här! Gimme sun and time off!

Kaffe + Kristofer Åström + Morgon
Jag sågade nyligen mitt nya kaffe: Arvid Nordqvists Gran Dia. Jag tar tillbaka allt. Jag och kaffet har ett magic moment tillsammans just nu. Det står på att det är ett morgonkaffe, och den kanske har rätt. Jävlar vilket kaffecoinneseursaktigt att börja ha olika kaffesorter för olika tidpunkter. Det är ju fantastiskt. Måste börja genast.

Jag funderar på att klippa mig. Bara för att hålla i pengarna. Dingdingdingdingding!

Idag har jag varit hos Nerman och spelat tv-spel hela dagen. Jag hade för avsikt att träna, men det blev inte med det heller.

När jag kom hem insåg jag att klockan tydligen hunnit bli 22.30 något. Nu sitter jag och vill inte sova. Sysselsättningar:
- Lyssna på Mono
- Ta foton med lång exponeringstid
- Sitta med Aperture
- Äta ostmackor
- Undra varför Johans hem luktar av sig på mig

Imorgon ska jag jobba lite på det sjunkande skeppet. Från sista juli så kommer jag få jobba på Mexx i Nordstan istället, eventuellt. Då stänger Mexx Herr i NK, och jag är inte så överförtjust i att jobba i dambutiken. Jag är inte så överförtjust i att jobba i Nordstan heller. Hela grejen Mexx känns rätt oförtjusande faktiskt.

Innan VHS ger mig lite klarhet i hur min framtid kommer se ut så vet jag ingenting om mitt liv efter den 31 juli. Det kan sluta på en mängd olika sätt:
- Jag kommer in på personalvetarprogrammet i Göteborg (komigendå).
- Jag kommer in på samma program i Uppsala och får panik.
- Jag kommer inte in på något och får jobba i Göteborg i höst (döden).
- Jag kommer inte in på något, skiter i allt och flyttar till London igen.

Nu måste jag hitta på något uppmuntrande åt mig själv. Mer ostmackor? Nattkaffe någon?

Den här månaden ska jag fan hålla i pengarna. Be strong, John!

Igår, när vi killar höll på med alla dessa rödvinsberusade lekar och tävlingar (t.ex. gå-i-brygga-race och gå-med-händerna-under-fötterna-race) så frågade vi oss själva – nyfiket – varför vi inte träffar fler tjejer. Vi har verkligen allt man kan begära: en handfull oavslutade universitetskurser och irriterande musiksmak.

Idag har jag och Oscar plöjt Futurama i timmar. Jag köpte ett nytt kaffe, och utöver den spännande sköljmedelstouchen så var det ingen succéhistoria. Arvids Gran Dia. Why venture beyond franskrost?

Jag funderar på att lägga till genre på hela mitt iTunesbibliotek. Rika kulturliv, här kommer jag!

00.12

Det finns ett hjärtformat skavsår på min fot. Gulligt. Jag orkar inte iTunes:a nu, det är för trist. Hoppas det är schyst väder på tisdag, då ska jag kanske bada eller något.

Jag ska upp kl 06.30 imorgon, stoppa vatten på hela mig, kaffe i magen, upprepa ett uppmuntrande mantra hela vägen till jobbet och sen är det rea. Måste lägga mig och drömma ihop några uppmuntrande mantran.

00.56
Här är mina två mest allvarliga sjukdomstillstånd (troligen obotbara):
1. Sällskapssjukan
2. Rastlöshetssjukan

Symptom: Ångest vid mindre än en (1) annan person i samma rum oavsett tidpunkt, eller vid sysslolöshet.

Båda två är sjukt aktuella just nu. Borde sova, men det går självklart inte.

01.36

Hej kompis. Ska vi sova sked?

Igår när jag handlade så läkte det ut sköljmedel på allt jag köpte. Mitt kaffe luktar konstgjord blomma.

På kvällen var vi hemma hos mig och drack rödvin och stökade runt. Vi annordnade tävlingar, tog kort på Johan och Pär när de bitch-slappade varandra och åt Rasmus fantastiska tomatsås. Tyvärr avslutade vi med att se Superman Returns. Kanske en av de minst intressanta filmerna jag sett i hela mitt liv.

Veckans gästspel: Musikkrisen

Oscar bytte just metall och papper mot pizza.

Nu ska vi kolla futurama.