Hola! Alright, I’ve run out of excuses. I’ve got time, a functional computer, a internet connection and I’m done with moving around. Since I came back I’ve been running on a busy schedule, but just recently I’ve started to get on top of it. Two days after me and Jess landed in Sweden, our old apartment that we have had rented out became vacant again. We moved in there, and hardly a week later we came across a bigger place, to where we moved last saturday. It looks a little like this:
It’s a two room apartment, you can actually get one of those in Sweden, and this room has a french balcony(?) towards a inner yard.
This is the kitchen, it’s bar-shaped!
Other than that, as I have already written, I’ve started working for Mexx again. But in Sweden obviously. It’s a bit like it was in England, but there’s never more than three people working at the same time, there’s no bloody cameras watching you all the time and it’s just a more relaxed atmosphere. It’s a concession in a place called Nordiska Kompaniet, and the menswear and ladieswear departments aren’t physically connected. So whenever you’re in menswear you are by yourselfe, which is quite nice sometimes. As a big bonus, you get to pick your own music! I’ve been listening to Swedish reggae everyday so far!
Here’s a bird that had a broken wing.
The rest will be in Swedish, since it’s non of you English peoples business!
Svenska!
Gud vilken helt otroligt schysst lägenhet vi har skaffat. Löjligt bra. Det är fortfarande en sån där studentlägenhet, men det gör inte så mycket än så länge. Att ha internet hemma för första gången på en evighet är inte helt fel heller. Det är lite läskigt hur mycket viktiga saker man behöver internet till. Kolla bussar, kolla tv-tider, läsa om apple, leta saker att köpa.
Ni kan aldrig förstå hur mycket frustration jag har gått igenom för att få min dator att funka ordentligt. Det började med att samma dag jag kom hem till Sverige så slutade strömsladden fungera till datorn. Jag ringde apple och förklarade problemet för vad som tyckes vara en oändlig mängd olika människor, och var enda en av dem avslutade med att säga något i stil med, “Ahhh… vänta lite… du ska få prata med…”. Till sist skickade de sladden gratis med UPS.
Innan den här upplevelsen har jag alltid trott att UPS är såna problemlösare. Att de bara kommer in i ens hem eller var man än befinner sig och sjunger en sång, ger en paketet, bugar och går. Den bilden stämde ungefär lika bra med verkligheten som att Apple har en bra kundsupport. Efter tre riktigt usla försök att levera sladden till mig lyckades de. Jag var skitnöjd enda tills jag klämde på packetet och genast förstog att ingen transformator i världen ligger där i.
Idioterna har tydligen bara skickat en strömsladd. Vilken det var var tydligen inte lika viktigt. Jag fick ringa och krångla igen, och igår lyckades jag få den. (Genom att åka till UPS utkörningskontor och hämta den). Skitsamma!
Mölndal är ju så himla göllit på sommaren! (This is what my hometown looks like during the summer).
Jag har fått ett rätt magert schema på Mexx. Det är gött, men jag vet att det kommer bli sjukt mycket mer tider. De ringer nämligen HELA tiden.
