Har ar lite bilder som jag tycker att ni fortjanar att se. Jag ska ocksa ta tillfallet i akt att testa lite olika layouter som ar inbyggda i bloggern. Ni vet val att ni kan trycka pa bilderna for att se de i ratt storlek? Forresten, efter att ha publicerat ordet “Refurbishment” sa fick jag direkt 3 kommentarer om olika inredningsaffarer pa internet jag skulle besoka. Jag har darfor aktiverat “word vertification”. Detta innebar bara att ni far skriva av nagra bokstaver pa en bild nar ni lamnar kommentarer.

Har ar dages skiva, suede. Fett London-ish.

No, thank you mr. elevator.

Har ar jag i en hiss, knappt 7 minuter sen.

Tack for var forsta dekoration till rummet Oscar! Jag vaknar varje dag med kungafamiljens ansikten stralandes mot mig, starkare och sa mycket vackrare an solen.

Har ar var senaste hi-fi investering. Shit vad det later crap, men det ar sa evigt mycket battre an tyst. Och sirener och fulla engelsman.

Har inne sover 4/6 av alla i som bor i var lagenhet. Tack gud for ett eget rum.

Sa har ser vart vardagsrum ut efter en ommoblering, eller “Refurbishment” som det heter pa engelska. Lagg marke till det fett laskiga “b”:et.

Den har soffan ar sa helylle. Den har allt, hudceller fran alla som nagonsin bott i lagenheten, en homer-croch och akta fuskplast.

Dagens skivor.
Suede – Sci-fi lullabies.
Radiohead – The bends.
Bloc party – Silent alarm.

Dagens ord.
Solicitor – Advokat.
Refurbishment – Ommoblering.

Har ar en lista, snodd fran nagon pa skunk som kommer fran boras.
THREE OF YOUR FAVORITE BANDS OR MUSICAL ARTISTS (at the moment):
1. Royksopp
2. Bloc party
3. Radiohead

THREE OF YOUR FAVORITE SONGS (at the moment):
1. Suede – The living dead
2. Pass
3. Pass

THREE CAREERS YOU’RE CONSIDERING:
1. Gymnasielarare +
2. Universitetsstofil
3. Pass

THREE PLACES YOU WANT TO GO ON VACATION:
1. Alperna
2. Norge
3. Hawaii (ehh…jaa…)

THREE WAYS I AM STEREOTYPICALLY A BOY:
1. Jag gillar att raka mig.
2. Jag gillar ol.
3. Jag gillar blodiga zombiefilmer.

THREE WAYS I AM STEREOTYPICALLY A CHICK:
1. Jag bryr mig om vad jag ater.
2. Jag gillar parfymer.
3. Jag gillar klader.

THREE THINGS THAT SCARES YOU:
1. Smuts
2. Smuts
3. Smuts

THREE THINGS YOU WANT IN A RELATIONSHIP (love is a given):
1. Karlek
2. Karlek
3. Mat

THREE OF YOUR FAVORITE HOBBIES:
1. Titta pa snygga saker
2. Blogga
3. Upptacksfard

THREE THINGS YOU ARE WEARING RIGHT NOW:
1. Shorts
2. Rod tshirt som det star “Jakes” pa.
3. Skarp med palmer pa, som blev jattefint igen efter att jag tvattade det.

Halla! Kan jag fa borja jobba nu! Det ar skittrist nar alla andra i lagenheten jobbar. Da kan man verkligen inte gora nagot. Det kanns ratt utsatt att aka pa upptacksfard sjalv. Idag har jag kollat pa Ali G och Reservoir dogs. Fotbollslookaliken i dvduthyrningsstallet fick ett dampanfall nar vi hyrde filmerna med bara 1 och 2 pence-mynt och kastade ut dem over hela golvet. Det var latt dagens mest underhallande ogonblick hittills. Nu har jag suttit och surfat, fett trist. Jag maste skaffa en hobby. Jag funderar pa att lara mig att rita eller natt. Forslag? (Antagligen kommer jag enda lagga alla eventuella hobbys pa hyllan pa mandag nar jag borjar jobba.)

Martin har fatt jobb i en bar forresten. Han jobbar bara med folk fran polen, sa det ska bli en frojd att folja hur hans engelska utvecklas. Jag har fortfarande inte sett mina egna medarbetare, sa jag ska tiga snallt sa lange.

Hey! Idag fick jag post fran Mexx, vilket betyder att Englands postsystem ar mer an dubbelt sa snabbt som Sveriges. Det kom fram pa en dag, jag ar fett impad! Hur som haver sa blev det jackpot. Jag trodde att jag skulle fa nagra broschyrer och lite information om vart jag ska ta vagen pa mandag. Men nix, hem kommer hela anstallningsbeviset, underskrivet och allt! Wooohooooo! Jag var lite radd att de skulle typ snasa av mig nar jag berattade att jag inte hade kontonummer eller forsakringsnummer, men nu ar jag officiellt anstalld. Anstallningsbeviset, vilket har min adress utskrivet pa det, oppnar en hel ny varld av mojligheter. Pappret kan ge mig ett International Insurance Number, och fungerar som proof of adress. Detta innebar att jag nu bara ar ett enda medgivade ifran en komplett ansokan om att starta bankkonto. Jag maste bara lyckas kontakta Aarti, rekryteringskvinnan med telefonsvararen, och fraga om det gar bra for henne att banken ringer och kollar sa att hon inte ar en lognhals. (Att hon intygar att jag bor dar jag bor). Det maste hon.

Som manga vet sa ar det inte helt problemfritt att heta “John” i Sverige. Svenskar ar forvanansvart ofta idioter, och lider annu oftare av grava skriv och lasstorningar. Jag har darfor hela min uppvaxt i diverse sammanhang fatt heta saker som Johan, Jon, Jhon m.m. “Och pa sista banan i dagens MASS (“Tavlingar” nar jag simmade pa Aby som liten) har vi JOHAN Wennberg”. Typiskt exempel. Extra misslyckat eftersom det inte tycks racka med att jag skriver namnet tydligt pa ett papper. Eh, ja. Hur som haver sa hade jag raknat med att har i England, dar “John” lar vara ett av landets vanligaste namn, aven fa heta John pa mitt anstallningskontrakt. Nej, mitt nya namn ar Jon. Sluta!

Igar hade Martin, Martin och Markus en helkvall pa stan. Den borjade och slutade i var lagenhet. Visst att de aldrig har bott hemifran innan, men om man delar lagenheten med 3 andra, varav 2 ska till jobbet nasta morgon sa maste man inte kolla pa tv pa hogsta volym, skrika och spranga hogtalare. Markus spydde ner hela toan, och forstar inte varfor han ska stada upp noga efter sig. Efter att han hade stadat sa lag det fortfarande bitar av hans maginnehall pa golvet bredvid toan, och han tyckte inte det var nagot. Jaa…. Martin fran Lettland hade for ovrigt slapat hem nagot fruktansvart. Lila har, hud blekare an ett lik, insvept i rosa trasor (uppenbarligen skulle det forestalla en dress), och med roda hogklackade skor. Jag ber verkligen och innerligt om ursakt att jag inte har nagra fotobevis.

Nu ska jag boka saker. Cheerios!

En rattelse: 1 pence = 1,37 ore. Doda den!

Black rebel motorcycle club – BRMC.
Andreas Tilliander – World industries.
Royksopp – The understanding.

Ja hej! Idag hade jag tva intervjuer bokade, hjalp! De ringde fran Muji igar och undrade om jag kunde komma pa intervju hos de idag. Pa vag till den forsta intervjun, som var pa snow+rock, sa missade jag ett samtal ifran Mexx. Jag forsokte ringa upp, men fick da prata med en sektreterare som kopplade mig vidare till en telefonsvarare. Frustrationen var total, for klockan var 10.56 och intervjun borjade 11. Jag bad henne ringa upp vid 11.30 och gick in pa snow+rock. Val dar inne fick jag ga in pa kontoret och bli grillad av tva personer om hur olika lager av snoklader helst ska fungera, olika skillnader pa nyborjarbrador och avancerade brador och sa vidare. Jag hade kanske lyckats klara det pa svenska, men pa engelska blev det ratt taffligt. De borjade prata om att de skulle behova sasongsanstalla en massa bara for att hjalpa folk att hitta skidpjexor som passade, och det kandes da som att det var de som de hade tankt anstalla mig for. Ehh.. ja. Det finns vissa jobb som jag verkligen inte skulle vilja ha. Hjalpa engelsman knappa sina pjexor ar ett av dem. Jag kande mig ganska oengagerad och sa var det inte sa mycket mer med den intervjun. De skulle ringa senare i veckan och sa var det med det.
Nar jag kom ut sa passerade klockan 11.30 och otaligheten var olidlig. Efter en kvart sa ringde jag upp Mexx och fick aterigen tala med telefonsvararen. Hon ringde upp strax darpa.
Forst sa tyckte jag pa hennes tonfall att det lat som att hon inte skulle ge mig jobbet, men dar fick jag fel! Huuur skont som helst! Jag fick heltid, 37,5 timmar i veckan, och jag borjar pa mandag den 26 september. Jag har inget bankkonto eller “national insurance number”, vilket fick henne att lata lite besvarad, men jag ska fixa det sa fort det gar. Inget av de bada gar att skaffa utan jobb eller en massa andra grejer, sa det var inget jag kunde ha gjort innan. Det ska bli helt roligt att jobba pa en nyoppnad butik. Eftersom det ar oxfordstreet sa kommer det vara massor att gora hela dagarna ocksa, det gillar jag. Lonen ar ju inte att klaga pa heller. Runt 13000 i manaden, sa det kommer bli massa pengar over till annat nar hyra och sant ar betalat! Jag funderar pa att spara ihop till en ibook och en san mobil med en riktigt kamera i. Mitt bloggande kommer vara i sitt esse sen. Hoppas att arbetskamraterna ar parlor nu bara. Det marks! Jag ringde forresten och avbokade intervjun pa Muji ocksa.

Nu ska jag beratta om gardagen. Karin Serker var i stan, och vi skulle visa henne den. Forst akte vi for att mota henne, och da var vi tvugna att byta tag i waterloo. Det tog inte lange innan den har stationen vann utmarkelsen “Mest Tv-spel-ish tunnelbanestation i London”. Har ar tva exempel:

Alltsa, det var mer framtids-shoot-em-up an det ser ut pa bilderna, jag ska komplettera nagon gang i framtiden.

Vi kom sen fram till Canada Water, dar Karin bor pa svenska sjomanskyrkan. Canadawater ar lite som nar framtiden moter borjan av utkanten av London: Sa har ser stationen ut typ. Cirklar och stora oppna ytor.

Langt bort lag det en massa schyssta hoghus som paminnde mig lite om Bladerunner.

Det har huset ar sa javla snyggt pa ett fult satt, sa att det gjorde ont i sjalen att titta pa det.

Har ar stationen, den vill vara framtiden. Kolla glasgrejjen lixom. Hjalp!

Har ar svenska sjomanskyrkan. Den ser typ ut som stensjons kyrka. Ett rop pa hjalp. “Riv mig, riv mig nu snalla”.

Vi akte till Oxfordstreet, och bredvid Regentstreet som ar en tvargata till den sa ligger det en paralellgata som heter nagot som ar lite kant. Jag kommer verkligen inte ihag, men den ser ut sa har:

Ja. Huset ar heeelt vitt, och det ar lila i fonstren. Skada lila, branna huset.

Till hoger i bild ligger “Size?” som har snormycket skor, och man vill ha nastan alla. Den har gatan bjod aven pa butiker som Lambretta(skootrar), swear, office och ben sherman. Ben Sherman ar livsfarligt. Jag gick in och lyckade inte komma dar ifran lindrigare an en langarmad troja rikare. Det ar schysst med sanna butiker dar det mer kanns som att gud ler mot an for att man koper nagot dar, an att man gor av med vardefulla pengar.

Har ar en schysst innegard med en massa smabutiker. Genomsnittlig livslangd per butik tycktes ligga pa runt 2-3 manader.

Efter att ha kopt lite grejjer sa akte vi till Kensington High Street. Har ar Karin pa en buss.

Har ar prins albert. Han ar gjord av guld och star nastan helt stilla hela tiden! Sagorna berattar att han var en kvinnornas man, otrevlig och helt saknade social formaga.

Det har har jag nog glomt att beratta. Sa har sorterar man sopor i england. Har har ni en guide till hur ni ska sortera:
Mat -> Sopkorgen
Wellpapp -> Sopkorgen
Konserver -> Sopkorgen
Glas -> Sopkorgen
Petflaskor -> Sopkorgen
Kemiskt avfall -> Sopkorgen
Batterier -> Sopkorgen
Till och med en idiot kan lyckas kallsortera i England! Nar man ar klar sa staller man ut skiten pa gatan utanfor, som ni ser ovanfor. Frasht, enkelt och skonsamt.

Sanna har bilar draller det av. Alla har nya bilar. Lamborgini, Ferrari, Porsche. Vart kommer alla pengar ifran? Den aldsta bilen jag har satt hittills ar en volvo 740.

Jag borjar blir svart paranoid.

Har jobbar Jessica. Stallet heter Kew.

Har vill Jessica jobba. Stallet heter Urban Outfitters och ar som solsken en frostig vinternatt. De har sa mycket konstiga grejjer, snygga klader och schysst musik att det ar helt sjukt. 4 vaningar stort, och helt enormt. Jag gillar det.

Har ar Karin och Jessica innan Karin skulle aka hem. Hejda Karin!

Nu orkar jag inte skriva mer! Hejda! Au Revoir! Tschuss!

Hej! Har kommer lite foton och tillhorande anekdot.
Det har ar alltsa nar jag och Jessica steker agg. Det laskiga med det hela var att det ar fyra agg pa bilden, men vi hade bara klackt tre stycken… AAAAAAAHHHH TVILLINGAGG FRAN HELVETET!!!!!!!!!!!!

Anektdot saknas. Det ar bara jag vid picadilly circus. De stora reklamsakerna bakom mig ar fett frasiga!

Sa ligger det till. Jag, oscar, olle, morsning tror jag det var, hade en diskussion om huruvida alla sveriges pengar skulle fa plats i Aby simhall eller inte. Vi kom typ fram till att de skulle rymmas. Alla Englands pengar vet jag daremot inte far plats. De har namligen alla javla skitmynt i hela varlden. Foljande valorer finns som mynt: 1 pence, 2 pence, 5 pence, 10 pence, 20 pence, 50 pence, 1 pund, 2 pund. Som Sedlar finns: 5 pund, 10 pund, 20 pund och 50 pund. Alla pencerna ar sa javla vardelosa att det inte ens ar varda ljudet de gor i fran sig nar man tappar/slanger de i marken. 1 pence ar vart typ 14 ore. Deras fula farg gor knappast saken battre. Bilden visar hur ovarda deras existens ar. Varje hog har vardet av en bussbiljett; 1,20 pund. Forsta hur omanskligt ovart.

Eh! Idag var jag pa intervju pa Mexx. Det var pa deras huvudkontor, som var ett ratt flashigt stalle med en massa vitt och graskalor over allt. De delade t.ex. byggnad med Google, och bara det gjorde foretaget lite coolare, aven om de fortfarande har en helt oforlatligt ful logga:
Jaja. Jag anvande mig av en talande hiss som var ganska hysterisk och som vagrade vara tyst. Val uppe sa blev jag invisad till ett kontor och intervjuad av en kille i 25ars aldern. Han verkar ratt schysst, jag berattade vilken fantastisk person jag var och allt sant som hor intervjuer till. Det ar ganska retligt att det finns sa mycket saker som man sa garna vill saga pa intervjuer, men som man inte vet helt hundra hur man ska forklara utan att linda in sig i ett resonemang man aldrig kan ta sig ut ifran. Jag fick av denna anledning utelamna en del av mina erovringar fran McDonald’s. Han hade ocksa jobbat dar for lange sen, vilket egentligen gav mig en fordel da han darfor kunde forsta pa vilket satt jag hade brilljerat dar. Jag kande dock inte att det var lage att beratta om fenomenet “Gap-buster” dar det kommer hemliga gaster och betygsatter allting, och hur bra det har gatt pa dessa, da jag garanterat hade klantat till engelskan pa nagot satt och inte vunnit nagot pa det. Det ar ju inte svart att prata engelska, men sa fort jag blir nervos sa blir det latt lite sluddrigt. De ska hur som haver anstalla runt 35 personer pa heltid, sa jag hoppas verkligen att jag far jobbet. Lonen lag pa 6,2 pund i timmen, vilket var mycket mer an jag hoppats. Efter tre manader sa okar den ytterligare, och varje vecka sa far man bonus om man salt vissa grejjer pa nagot satt. Besked per telefon nasta tisdag i alla fall. Nu ska jag upp och se pa sagan om ringen for att stilla mina nerver.

I gar kvall sa smakade jag pa Lettland-Martins kalla pizzabit som han hade kopt for 99 pence. Den smakade ratt flottigt, och var ganska vidrig. Sen spenderade jag verkligen HELA natten till att dromma om hur jag vrakde i mig ljumna och kalla panpizzor. Som en final pa drommen sa var det smalt genomskinlig bla plast over hela den sista pizzan jag at innan jag vaknade. Jag mar fortfarande inte bra, och jag har lovat mig sjalv att bara ata “ren” mat resten av veckan. Typ Weetabix och fullkornspasta. Jag tankar aldrig mer ata pizza. Cheerios!

Hey! Idag nar jag var inne pa toa sa borjade min telefon ringa sin euforiska japanska tv-spels symfoni. Det ringde, jag fattade att det var fran ett jobb, och jag hann inte svara. Jag fick latt panik, som blev annu varre nar jag forsokte ringa upp och ingen svarade! Javla as! Hela situationen gjorde mig virrig, och nar de sedan ringde igen 40 sekunder senare sa blev jag bara darfor jattenarvos. Det gallde ett jobb pa Mexx. De ska oppna en helt ny jattebutik pa Oxford street i borjan av oktober, och man kunde bara soka via mail. Dagen innan hade jag namligen skickat ett sa sjukt lent mail till dem, med CV och sant. Jag skrev sanna harligt osanna saker, som att jag hade for avsikt att gora karriar hos dem och sant. Jag kande mig darfor lite tvingad att senare pa dagen ga till en Mexx-butik bara for att kolla upp vad de hade for klader, for jag hade verkligen ingen aning. Jag promenerade en evighetsvag upp till Knightsbridge, eftersom bussarna ar sa javla dryga och inte vaxlar nagra sedlar. Inne pa Mexx var det en oroande blandning klader. De hade jattesnygga kavajer, ok skjortor och helt fruktansvarda byxor. Det har ar viktigt eftersom man med storsta sannorlikhet blir tvungen att ha pa sig deras klader. Jag far improvisera sa langt det gar. Det lar ju knappast bli varre an McDonald’s. Uhaaee!! (Jag onskar har att jag hade till gang till bokstaven “a:” for att battre forklara kanslan). Intervjun ager i alla fall rum nu pa torsdag. Jag lyckades med nod och nappe skriva ner lite losa ord pa ett papper som ska fungera som vagbeskrivning till nagot kontor som intervjun ar i. Jag ska imorgon forsoka pussla ihop det till nagot anvandbart.
Jag har ju en annan intervju pa mandag nasta vecka pa Snow+Rock. Besoket pa Mexx fick mig att onska att jag far jobbet pa snow stallet istallet. De saljer en massa schyssta snowboardar + klader dar. Nu stanger internetcafet! Adieu!

Hey!
Idag har Jessica borjat pa sitt jobb pa Kew, som ligger typ gangavstand hemifran. Jag gick forbi forut och hon sag helt medtagen ut, ska bli spexigt att hora hur hon haft det. Hur som haver sa innebar detta att jag ar utlamnad sjalv till jobbsokandet. Eller, en av stockholmarna ar ocksa fortfarande jobb-los, men det ar ratt skumt att soka jobb tva och tva. Lite halla-handen kansla. Jag akte i alla fall till ett stalle som heter covent gardens. Stallet var helt fullproppat med massor av affarer som jag vill jobba med. Gatorna och kopcentrumen gick i teman pa nagot konstigt satt, sa dar fanns ett boarder-mall typ, med massa sanna affarer i, och en sneakersgatan. Jag gillar det, och sokte en massa massa jobb! Pa Muji (den helt stylish japanska inredningsbutiken) och North face (den helt ostylish skidkladesbutiken) skulle de hora av sig snart. Ge mig MUJI! Det kandes som att en massa skulle hora av sig inom ett tag, och jag tror att jag har slipat min jobbsokar-stil till ganska vass. Det marker vi snart. Jag har intervju om en vecka pa snow&rock som snowboard-ess. Jag ar ju inte det alltsa, men om jag far jobbet sa far jag val lasa pa lite mer da. Adieu!

Igar, mitt i Lost, nar det var sa sjuuuuuuuuuuuuukt spannande, sa tog strommen slut!
I var lagenhet sa betyder inte det att den kommer tillbaka snart igen, utan da far man ta en liten pryl med ett chip i och ga till en affar en bit ner pa gatan och “fylla pa” med mer el, precis som ett kontantkort! Det ar ratt vrickat, men lite smart eftersom man har koll pa hur mycket el man spenderar. Plotsligt ar man helt man om att inte slosa en massa el. Problemet den har gangen var det att klockan var runt 23 pa kvallen, sa man sag inget alls. Vi fick ge oss ut i jakt pa ny el, tillsammans med vara tva nya inneboende Martin och Markus fran stockholm, och Daniel som ar nagot av en oldie i lagenheten. Har ar Daniel:

Har ar Markus:

Har ar Martin:

Val ute behovde vi inte ga lang innan vi insag vad vart problem var, att alla butiker som salde el var stangda. Hejja maten i kylskapet! Vi gick jattelangt at ett hall som en full engelsman tyckte att vi skulle testa, men utan resultat. Markus trostroker:
Som tur ar sa blev inget i kylskapet forstort, och frysen har ingen vagat oppna annu.

Har kommer tva bilder pa tva skyskrapor som jag gillar:

Idag har vi foresten varit och betalat hyran pa runt 20 000 svenska kronor tillsammans. Pengarna levereras kontant till en rokande tant pa ett svettigt kontor pa andra sidan stan. Ratt laskigt satt att betala hyran pa. Nu har jag fatt nog av internet for idag, mon bleu!

Halla! Jag har problem.
Jag har for avsikt att grundligt redogora for min vardag, men har ar problemet. Jag gillar min blogg mest, men jag tror att det ar dar minst personer laser. Jag gillar resdagboken minst, men det ar dar mest personer laser. Jag gillar skunk massor, men det kanske bara ar av nostaligska sjal. Vad ska jag ta mig till, bice!

Nu ar vi framme och relativt installerade. Det har med a a: och o: kan man glomma i den har stan. Vi hittade vad vi trodde var det schyssta internetstallet pa Kensington Highstreet. Likt vart rum pa bilderna sa sag det schysst ut, men nar man kom narmare sa var det kanske inte sa mycket att hurra for. Alla datorer har usb-kontakt, sa vi tankte lagga in alla bilder vi tagit det forsta dygnet. Tyvarr sa var det visst bara nagot de sag ut att ha, for det gick inte att koppla kameran till dem. En av vara rumskamrater har en dator med internet, sa vi ska komplettera med bilder fran den senare om det gar bra for honom.

Vi kom fram igar runt 08 tiden i england. Nar vi flog in pa Heathrow sa forestallde jag mig en stor och modern flygplats, stora oppna ytor och bara allmant schysst. Ett kort ogonblick kunde jag till och med se mig sjalv jobba nagonstans pa den har enroma framtidsbyggnaden. Val av planet sa krossades mina drommar snabbt av kvadratkilometer av sunkiga heltackningsmattor, en instangd 35 graders stillastande luft som stank rok aven om dar alltid varit rokforbud, trotta utarbetade mexikaner och indier som hatade sina jobb (med all ratt), o.s.v. Heathrow var inte riktigt som jag hade tankt mig. Jag var inte direkt forkrossad, utan tog istallet tunnelbanan till lagenheten.

Att aka tunnelbana ar inget intressant, men att komma ut pa en stor gata i london for forsta gangen var ganska spexigt! 32 grader varmt i luften, vidstilla, gassande solsken och gra tat smog. Bilarna susar for bi, pa fel sida gatan, i 120 pa vad som sag ut som 50 km/h:s innerstads vagar. Det racker med att bara ligga 20 km over hastighetsgransen for att dra pa sig engelsmannens vrede, varpa de tutar vilt med sina extrainsatta tutor och skriker genom fonstret, rodare an lila i ansiktet. En annan laskig grej ar att nar man gar over gatan sa ska man helt plotsligt kolla at precis det hallet man inte har tittat hela sitt liv. Det ar en ganska skum kansla, man ar radd for vagar for forsta gangen pa 17 ar. Det gar nog over.

Vi lyckades hur som haver ta oss de knappt 100 meterna fran tunnelbanestationen till vart bostadskomplex West Kensington Court. En dynget runt portier gav oss nycklarna och sa var det bara att knalla upp. Lagenheten ligger pa fjarde vaningen, och i en korridor som ar nastan obeskrivbar. I korridoren som leder mellan alla lagenheter sa har de lagt heltackningsmatta, som folk har gatt pa med vinterskor, kissat pa, spillt ol och diverse otaligheter pa. Gud! Den gar inte att gora rent, var det ingen som tankte pa det nar de byggde hela England? Vi hittade tillslut var lagenhet, nr 84, langt ner i en av korridorerna. Den har inget hantag, och bara ett av tva las fungerar. Jag tanker inte paborja nagon form av madrass-samlande av pengar har, det lovar jag. [Bilder pa lagenheten kommer senare ikvall eller imorgon]. Inne i lagenheten var det tyst och overgivet, sa nar som pa en lettlandare vid namn Martin som lag avslagen inne i ett av rummen. Han mumlade nagot som lat som hans namn och lettland, ringde ett samtal pa mobilen och forsvann utan att vara till mer hjalp an en vagbeskrivning till Tesco. Tesco ar englands motsvarighet pa coop forum, och ar ratt schysst! Lagenheten bestod av en hall, ett vardagsrum, en toa, ett kok och tva rum, varav ett var vart. Det forsta vi egentligen utrattade i lagenheten var att stoppa in kuddarna i tvattmaskinen for en 95graders rengoring.

Rummet som sag sa stiligt ut pa bilderna var som namnt inte riktigt lika stiligt som vi hade hoppats. Madrassen och golvet (heltackningsmatta) var vedervardiga. Overlag sa var hela lagenheten i ett ganska bedrovligt skick. Inget ovantat med tanke pa att dar bara bott killar i 18-24 ars aldern som aldrig brytt sig ett skit eller stannat langre an 4 manader. Nagot grep tag i oss och vi spenderade typ 3 timmar till att forvandla skrapet till ett skinande vackert hem. Nyckelord som “Mr.Muscle”, “Febreeze” och “Disktrasa” gick att knyta till handelsen.
Vi har fram tills idag grejjat pa vart rum for att fa det att kannas lite mer som ett schysst stalle an som ett skabbigt rum i en overgiven byggnad. Typ, kopt en vaxt, en skrivbordslampa och lite sant.

Stallet vi bor pa, West Kensington, ar ganska bra belaget. Det ar nara till lite pubbar, Tesco (super coop forum deluxe som ar oppet 24h om dygnet), ett kebabhak med turkish delightful kebab och framforallt nara till Kensington Highstreet. Kensington Highstreet ar en schysst handelsgata med snormycket roliga butiker, och har jag tur sa kanske jag kan fa jobba pa en av dem nagon gang. Jag vill inte saga for mycket, for om tva manader kanske jag jobbar med att moppa duvbajs. Hur som haver, sa finns har typ Levi’s store, H&M, Sissley, Gap, diverse lyxkladaffarer, alla mobilaffarer, en applestore(typ), Starbucks coffeeshop, McDonald’s (NEJ JAG SKA INTE JOBBA DAR!), och sjalvklart Virgin Megastore. Allt det har pa typ halva gatan, vi har inte hunnit ga till slutet pa den an. Mycket spexigt!

Vi har idag tagit tag i oss sjalva och forsokt skaffa mobiler + kontankort (som heter “pay as you go” har). Vi fick var sin LG mobil och £5 att ringa for for det ringa priset av 35 pund. Det ar typ runt 550 eller natt i svenska. P.g.a. natt strul med priset sa skulle vi fa telefonerna imorgon istallet, och jag kommer da skicka kontaktuppgifter med adress och hela kittet till alla intresserade. Nagra som inte ar intresserade ska ocksa fa det, det ar lika bra.

Det satt foresten en gubbe pa datorn har bredvid mig precis innan vi kom, och nar han sag att vi var pa vag mot datorn bredvid honom, sa stangde han av skarmen och skyndade sig ivag till toan har borta. Vi fattatde inte riktigt vad han sysslade med tills vi satte igang hans skram, ush! Snuskgubbe!

Nu tar tiden slut, sa med de orden sa far det vara nog for idag!
Jag ska putsa lite mer pa det har ilagget vid tillfalle.

Adieu!