Hej svenskar! Jag vet att svenska språket är lurigt. Av denna anledning har jag för er skull skrivit en uttalsguide tillsammans med några vänliga tips.

Vänliga tips:
- Ska du uttala ett nytt namn, eller ord, läs och uttala samtliga bokstäver
- Det är inte tillåtet att lägga till egna bokstäver
- Byta ut delar av namn eller ord mot andra, påhittade ord, är inte heller vad som anses sunt språkbruk
- “O” uttalas inte [a]

Uttalsguide:
Denna är inte skriven med riktiga tecken, utan med svenska bokstäver, bara så att det ska bli lättare för lekmannen. Försök först en gång själv:
“John Wennerberg”

Många blir här osäkra över att förnamnet är enstavigt och går snabbt att uttala. De känner att de behöver mer tid, och byter gärna namnet till “Jan” eller “Jon” som båda innehåller var sin lång vänlig vokal. Andra köper mer tid med en extra stavelse: “Johan”. Det blir nog lättast för er om ni tänker er att ni säger “Jånn”.

Efternamnet har många skrämmande inslag. Det innefattar ett “W” som inleder ett ordet “Wenner”, vilket nästan är ett bekant ord men ändå inte. Sedan är det följt av “berg”, men många vill uttala det “gren”. Berg är gjort av sten och är en död materia, gren är organsikt. De båda har alltså inga som helst likheter varken innebörds- eller uttalsmässigt.
Det är vanligt att tro att “Wenner” uttalas bara “Wenn”. Det är fel. Alla bokstäver ska höras. Det är lättast om du uttalar det som ordet “vänner”, som i sådana du inte har eller kommer få förrän du lärt dig uttala deras namn rätt.

Försök nu igen med den här varianten:
“Jånn Vännerberg”
Så uttalas alltså “John Wennerberg”. Det är otacksamt att det är så ologiskt, men så är det ibland. Blev det något av följande får du läsa om guiden igen, tills du fått det rätt:

Johan Wennberg
Jon Wenngren
Jan Wennberg
Jonas Wenngren
Johanna Wennberg

Det hade här kanske varit brukligt att avrunda inlägget men jag känner ändå att det är på plats att förklara mitt plötsliga utspel. Det här med att uttala mitt namn har under hela mitt liv tycks vara ett problem. Varje människa som någonsin har gett sig in på det har jag tvingats rätta minst en gång. Idag slog dock vår föreläsare alla rekord. Han läser upp från en lista med tio namn för att se vilka av oss i vår grupp som är på plats.
“Christopher …”
“Johanna Wennberg”
…
…
…
“Johanna Wennberg?”
…
…
…
Heter någon så på riktigt? Försöker idioten på allvar uttala mitt namn?
- Är det John Wennerberg du försöker säga?
“Hehe, oj, ja, hahaha…”
“Det är så mycket tjejer här i klassen..”
“Men Johan Wennberg, ok. Då kryssar jag för dig här.”
- Det är John Wennerberg. Jag kan komma fram och stava det åt dig om du behöver hjälp.

God natt!