Klockan är 05.50, det regnar, det är dag ett av hundratals då jag kommer upprepa den här rutinen för att snart sätta mig på en buss till Borås. Det första som slår mig när jag vaknar kommer som en påminnelse från svunna tider: jag måste tacka fantasifostret Gud.
Tack Gud för att jag har så sjukt mycket lättare att gå upp mellan 05-07 än mellan 07-10.

Under normala omständigheter förbannar jag självklart densamma för ha gett mig detta som min enda megaskill, men just nu är det nog på plats med lite tacksamhet.