Då var helgen avhyvlad på lämpligt manér. Fredagen innehöll den där Grolsch Block Party. I mitt huvud hade jag byggt upp och förmedlat en bild av detta som årets fest. Via ett besök på deras sjukt oinformativa hemsida så bestämde jag mig för att man betalade ett inträde för att få springa fritt bland alla klubbarna på Magasinsgatan och ha det jävligt gött. Det skulle pågå en massa saker på gatan och det skulle krylla av folk. Min besvikelse höll på att rinna ur bägaren när vi kom fram och allt var precis som vanligt på den där jävla upphausade gatan, med undantag för grönvita vimplar som hängde här och där. Vi gick in på Magnus och sen var det bara ninjabomb och gå.

Utanför brölar diverse samskoleelever från botten av lungorna via deras vanväxta stämband och får mig att ställa följande fråga:
- Hur kunde jag få för mig att jag skulle stå ut som lärare?
När jag blir stor ska jag jobba med något konfliktfritt och rationellt. På det kontoret ska vi ha en Moccamaster, och tillsammans ska vi njuta kafferasterna långa.

Imorse försatte en oavslutat beslutsprocess mig i en vakendvala. När jag gick och lade mig fanns inget annat än att jag skulle upp med tuppen (Elin) och gå samtidigt som henne, fast till gymmet.
Klockan ringde. Jag öppnade ögonen och under tiden Elin fixade frulle till sig pågick en svår kamp mellan sömn och hurtighet inom mig. En och en halv timme förlöpte innan hurtigheten tillsist fick rätsida på min karaktär och här sitter jag och dricker kaffe.

När jag gör så här mot mig själv (går upp tidigt en ledig dag och går till gymmet) är det för att bevisa för mig själv att jag verkligen kan orka vad som helst. Detta var något jag intalade mig själv för några år sedan, och handlar mest om vardagliga fysiska ansträngningar. Det blir svårare och svårare, och jag har varit nere i en akut svacka ett tag. Därför måste jag straffa min karaktär tills den hinner ikapp.

Nu lyssnar jag på en gammal Club 8-skiva, HAHA!
Nu går jag till gymmet.

What.cd ratio: 21.21 upp, behöver 25 för att kunna skicka invites!