Jag gillar Facebook. Det är sjukt kul att se hur andra lever. Idag såg jag några bilder från ett otippat kompisgängs fest, och det fick mig att tänka lite.
Ni vet hur en grupp med människor som är helt avskärmade från omvärlden för länge, t.ex. på en öde ö, kan bilda märkliga inre kulturer, hierarkier och ritualliknande beteenden – för att inte tala om mantran som måste gå varma in i evigheten. På samma sätt fungerar vissa kompisgäng. De får ingen själslig berikning annat än från t.ex. MTV (gud, äntligen är jag vuxen), och saker och ting kan sedan spinna bortom all kontroll. Det kan helt plötsligt vara häftigt att jucka mot en stol, att veva med handen i luften eller att högt använda sig av något mantra (t.ex. min personliga favorit: kickersljudet, som återfinns i alla låtar och människor jag hatar). En av anledningarna till att allt detta går bra kan t.ex vara att de sett på “Sweet 16” att de gör så i USA. Vidare gör avsaknaden av en utomstående person att ingen tillrättavisar de med välförtjänta suckar och nedvärderande blickar.

Det var allt! Död åt er, pöbelsvin! Nu ska jag duscha!