Jobbet i saltgruvan tär. Det är Mexx herravdelnings sista dag imorgon. Kom in och fynda, det är lika overpriced som vanligt.

Under lunchen höll jag på att dö för jag var så hungrig. Jag ville mest vara ifred och spränga i mig min lunch som jag hade med mig. När jag avklarat det andra av de två flydde jag till Bar Centro för att dricka kaffe i solen. På vägen träffade jag Gabriella och hennes kompis Niklas som följde med och fick mig på bättre humör, och jag lyckades överleva fram till stängning.

Efter gick jag och gymmade och när jag kom hem var jag igen så hungrig att jag ville dö. Jag tog alla rester i hela kylskåpet, kallade dem för pastasås – in i micron – och färdigt.

Undra varför så fort jag får tid själv så ska jag börja hålla på att planera om allt. Jag är så rastlös att det kliar i mig.

Nu lyssnar jag på Eluvium – Copia. Det passar bra. Jag gillar piano.