Aldrig har jag känt mig så obesvärad i mitt ämbete som beregnad göteborgare som ikväll. Konsten ligger i att värma upp med en SVT-dokumentär om Count Basie, sedan är det bara att bege sig tillsammans med Chet Baker på iPoden och ett paraply. Mina otvättade Pace-jeans kom så nära en tvätt de någonsin kommer i år. Någonstans inom mig pulserade en tyst önskan att regnet skulle förstöra min mobiltelefon – denna bottenlösa källa av frustration – föralltid, så att jag kunde få en slutgiltig anledning att slänga pengar på en ny. Den fungerar tyvärr fortfarande bara nästan.

Åter till Count Basie. Seriöst. På “hans” tid, 40-50talet, var det mad skills som krävdes om man skulle bli känd. Han var typ ett ess på att spela piano och hitta på nya sätt att spela. Nu: Basshunter sjunger en låt som alla tror handlar om en båt.

Efter mitt delikata morgonkaffe, lätt en av dagens absoluta höjdpunkter, så gick jag till jobbet och drabbades av helt oförtjänt ångest i två timmar. Till slut gick den över utan att något nämnvärt förändrats. Tacksamt jobbade jag klart dagen, vartefter jag gick och tränade. På gymmet tog de kort på en kille som tränade med en jättekamera.

Ivrig att använda slut den sista energin jag förmådde ur mig gick jag och Morsing direkt till Foxes och såg sista halvlek av IFK-matchen. Jag blev lite medryckt av spelet, men utvecklade inga nya fotbollssupportertalanger. Tur att jag har hela livet på mig.

Efter fotbollen gick vi till Oscar och jag åt så mycket pasta att jag trodde jag skulle sprängas. Jag kollade min vikt på gymmet och såg att jag hade gått ner två kilo, vilket känns helt absurt. Sen jag började träna för 8 månader sen har jag gått ner två kilo. Jag var inte direkt tjock när jag började. Snarare Skelletor. Jag måste äta mer mat, särskilt mat med mycket olja. Skenande matsmältning? Wha’eva!

Nu vill jag nästan stupa i sängen, men jag tror jag ska vägra.

Just det. Jag åt ett halvt körsbär igår. Det var sjukt gott, men jag var fortfarande allergisk. Senast jag testade var jag 5 eller något sådant.
Här är en lista på lite saker jag inte kan äta, och jag vill härmed intyga att jag är ett sånt där äckligt allergibarn som alla pratar om:
- Alla frukter (ja, alla)
- Vissa nötter (pinjenötter (pestoingrediens) tål jag t.ex.)
- Bär direkt från busken
- Paprika

Nu ska vi reda ut en förvirrande detalj som ofta får många att tvivla på mitt allergibarnskap. Jag kan äta allt jag är allergisk mot (utom möjligen katt- och hundhår) om det är väl tillagat. T.ex. äppelpaj och bärbaserad sylt. Kom inte här och tvivla, era svin!

Nu har jag skrivit en halv novell. Det är dags för något annat, vad det nu blir.

00.55
Nu har jag laddat hem en skiva med Count Basie, och gud vad jag älskar det. Förra sommaren var det skånsk reggae (eller ‘reglage’, som min stavningkontroll föreslår) som var på tapeten, men jag vågar nog lite brett basunera ut att i sommar är det definitivt storbandsjazz som gäller. Det funkar att jobba och diska till, vad mer kan man begära? Åka longboard till går nog skitkast iofs. Nu ska jag kolla på Hostel och se om jag blir rädd eller somnar.

Tschüss!
(‘Hejdå’, inte ‘kyss’, på tyska)

03.05
Note to self: Avskaffa DVD-formatet. Skivan fungerade perfekt fram till sista fem minuterna. Då tvärdog den, och nu kan jag inte få ut skivan ur datorn utan att starta om den. Jag såg 97% av The Village istället för Hostel. Det var en så otrevlig bild på framsidan av Hostel, och en mediummysig på The Village.

Nu lägger jag mig i protest mot skivor av plast med film på.