Om min granne kunde ta och hålla käften nångång så jag kan få sova. Så här låter hon, och nog för att jag är en överdrifternas man, men den här beskrivningen är så att säga spot-on:

Ni vet när man var liten och lyssnade på sagoband, och så tryckte man in framspolningsknappen lite halvt, så att man hörde fortfarande vad dem sa fast dem sa det jättesnabbt. Så pratar hon, fast med hög upprörd göteborgstrettifemåringstämma. Varje natt. Antagligen kränkt. Jag har aldrig hört någon prata så snabbt. Då tänker ni, och så hoppades även jag, att the pay-off är att hon med sin rappa stämma snabbt har pratat klart om saken. Men så är inte fallet. Minst en timme tar det. Hon kompletterar gärna med att gå ilsket med hälarna eller sätta i och dra ur kontakter.

Som tur är svimmar jag snart av utmattning ändå, men ändå.