Sagan om den lila lettlandskan.
Hey! Idag fick jag post fran Mexx, vilket betyder att Englands postsystem ar mer an dubbelt sa snabbt som Sveriges. Det kom fram pa en dag, jag ar fett impad! Hur som haver sa blev det jackpot. Jag trodde att jag skulle fa nagra broschyrer och lite information om vart jag ska ta vagen pa mandag. Men nix, hem kommer hela anstallningsbeviset, underskrivet och allt! Wooohooooo! Jag var lite radd att de skulle typ snasa av mig nar jag berattade att jag inte hade kontonummer eller forsakringsnummer, men nu ar jag officiellt anstalld. Anstallningsbeviset, vilket har min adress utskrivet pa det, oppnar en hel ny varld av mojligheter. Pappret kan ge mig ett International Insurance Number, och fungerar som proof of adress. Detta innebar att jag nu bara ar ett enda medgivade ifran en komplett ansokan om att starta bankkonto. Jag maste bara lyckas kontakta Aarti, rekryteringskvinnan med telefonsvararen, och fraga om det gar bra for henne att banken ringer och kollar sa att hon inte ar en lognhals. (Att hon intygar att jag bor dar jag bor). Det maste hon.
Som manga vet sa ar det inte helt problemfritt att heta “John” i Sverige. Svenskar ar forvanansvart ofta idioter, och lider annu oftare av grava skriv och lasstorningar. Jag har darfor hela min uppvaxt i diverse sammanhang fatt heta saker som Johan, Jon, Jhon m.m. “Och pa sista banan i dagens MASS (”Tavlingar” nar jag simmade pa Aby som liten) har vi JOHAN Wennberg”. Typiskt exempel. Extra misslyckat eftersom det inte tycks racka med att jag skriver namnet tydligt pa ett papper. Eh, ja. Hur som haver sa hade jag raknat med att har i England, dar “John” lar vara ett av landets vanligaste namn, aven fa heta John pa mitt anstallningskontrakt. Nej, mitt nya namn ar Jon. Sluta!
Igar hade Martin, Martin och Markus en helkvall pa stan. Den borjade och slutade i var lagenhet. Visst att de aldrig har bott hemifran innan, men om man delar lagenheten med 3 andra, varav 2 ska till jobbet nasta morgon sa maste man inte kolla pa tv pa hogsta volym, skrika och spranga hogtalare. Markus spydde ner hela toan, och forstar inte varfor han ska stada upp noga efter sig. Efter att han hade stadat sa lag det fortfarande bitar av hans maginnehall pa golvet bredvid toan, och han tyckte inte det var nagot. Jaa…. Martin fran Lettland hade for ovrigt slapat hem nagot fruktansvart. Lila har, hud blekare an ett lik, insvept i rosa trasor (uppenbarligen skulle det forestalla en dress), och med roda hogklackade skor. Jag ber verkligen och innerligt om ursakt att jag inte har nagra fotobevis.
Nu ska jag boka saker. Cheerios!
En rattelse: 1 pence = 1,37 ore. Doda den!
Black rebel motorcycle club - BRMC.
Andreas Tilliander - World industries.
Royksopp - The understanding.