Linda Isacsson är jordens mest awkward människa. Hon är så socialt efterbliven att hela ens varelse dör när man hör henne tala. I Robinson, som jag såg, så framkommer det att två stycken har pussat varandra. I örådet, där alla deltagarna är samlade, är det dags för frågestund:

Linda: “Jaha, Mika (pusstjejen), finns det någon du kommer speciellt bra överrens med här på ön?”
Mika: “Nej, alla känns jättetrevliga. Alla verkar toppen”
Linda: “Ingen som är så där särskilt intressant?”
Mika: “Nej, men jag tycker det är en skön grupp”

Här skulle en normal människa lämna det spåret, för det börjar redan bli vidrigt, och uppenbart att hon letar efter något.

Linda: “Jaha, Frida (randomdeltagare), finns det någon romans på ön?”
Frida: “Jaa, Micha och Mika har ju gått runt och pussats lite”
Linda: “Jaha, jasså. Vad säger du om det Mika?”
Mika: “Vi kommer bra överrens, och har roligt ihop bara.”
Linda: “Jaha, inte mer än så då? Vi hör ju att ni har gått runt och pussas här från Frida. Det låter som att ni kommer mer än bra överens?.
Mika: “Vi är bara vänner.”
Linda: “Jahaja, vad säger ni andra? Finns det något kärlek här på ön? Vad tycker du Micha (pusskillen)?”
Micha: “Det är en bra stämning här.”
Linda: “Jo, men mellan er två då? Finns det någon kärlek?”
Micha: “Ehh, n..”
Linda: “Kan man säga att ni är kära?
Micha: “Eh..”
Linda: “Är du kär?”
Micha: “Nej, vi är bara vänner”
Linda: “Jaha, vi lämnar kärlekshistorian och går vidare”

Din råtta.