Hej London!
Nu ar vi framme och relativt installerade. Det har med a a: och o: kan man glomma i den har stan. Vi hittade vad vi trodde var det schyssta internetstallet pa Kensington Highstreet. Likt vart rum pa bilderna sa sag det schysst ut, men nar man kom narmare sa var det kanske inte sa mycket att hurra for. Alla datorer har usb-kontakt, sa vi tankte lagga in alla bilder vi tagit det forsta dygnet. Tyvarr sa var det visst bara nagot de sag ut att ha, for det gick inte att koppla kameran till dem. En av vara rumskamrater har en dator med internet, sa vi ska komplettera med bilder fran den senare om det gar bra for honom.
Vi kom fram igar runt 08 tiden i england. Nar vi flog in pa Heathrow sa forestallde jag mig en stor och modern flygplats, stora oppna ytor och bara allmant schysst. Ett kort ogonblick kunde jag till och med se mig sjalv jobba nagonstans pa den har enroma framtidsbyggnaden. Val av planet sa krossades mina drommar snabbt av kvadratkilometer av sunkiga heltackningsmattor, en instangd 35 graders stillastande luft som stank rok aven om dar alltid varit rokforbud, trotta utarbetade mexikaner och indier som hatade sina jobb (med all ratt), o.s.v. Heathrow var inte riktigt som jag hade tankt mig. Jag var inte direkt forkrossad, utan tog istallet tunnelbanan till lagenheten.
Att aka tunnelbana ar inget intressant, men att komma ut pa en stor gata i london for forsta gangen var ganska spexigt! 32 grader varmt i luften, vidstilla, gassande solsken och gra tat smog. Bilarna susar for bi, pa fel sida gatan, i 120 pa vad som sag ut som 50 km/h:s innerstads vagar. Det racker med att bara ligga 20 km over hastighetsgransen for att dra pa sig engelsmannens vrede, varpa de tutar vilt med sina extrainsatta tutor och skriker genom fonstret, rodare an lila i ansiktet. En annan laskig grej ar att nar man gar over gatan sa ska man helt plotsligt kolla at precis det hallet man inte har tittat hela sitt liv. Det ar en ganska skum kansla, man ar radd for vagar for forsta gangen pa 17 ar. Det gar nog over.
Vi lyckades hur som haver ta oss de knappt 100 meterna fran tunnelbanestationen till vart bostadskomplex West Kensington Court. En dynget runt portier gav oss nycklarna och sa var det bara att knalla upp. Lagenheten ligger pa fjarde vaningen, och i en korridor som ar nastan obeskrivbar. I korridoren som leder mellan alla lagenheter sa har de lagt heltackningsmatta, som folk har gatt pa med vinterskor, kissat pa, spillt ol och diverse otaligheter pa. Gud! Den gar inte att gora rent, var det ingen som tankte pa det nar de byggde hela England? Vi hittade tillslut var lagenhet, nr 84, langt ner i en av korridorerna. Den har inget hantag, och bara ett av tva las fungerar. Jag tanker inte paborja nagon form av madrass-samlande av pengar har, det lovar jag. [Bilder pa lagenheten kommer senare ikvall eller imorgon]. Inne i lagenheten var det tyst och overgivet, sa nar som pa en lettlandare vid namn Martin som lag avslagen inne i ett av rummen. Han mumlade nagot som lat som hans namn och lettland, ringde ett samtal pa mobilen och forsvann utan att vara till mer hjalp an en vagbeskrivning till Tesco. Tesco ar englands motsvarighet pa coop forum, och ar ratt schysst! Lagenheten bestod av en hall, ett vardagsrum, en toa, ett kok och tva rum, varav ett var vart. Det forsta vi egentligen utrattade i lagenheten var att stoppa in kuddarna i tvattmaskinen for en 95graders rengoring. 
Rummet som sag sa stiligt ut pa bilderna var som namnt inte riktigt lika stiligt som vi hade hoppats. Madrassen och golvet (heltackningsmatta) var vedervardiga. Overlag sa var hela lagenheten i ett ganska bedrovligt skick. Inget ovantat med tanke pa att dar bara bott killar i 18-24 ars aldern som aldrig brytt sig ett skit eller stannat langre an 4 manader. Nagot grep tag i oss och vi spenderade typ 3 timmar till att forvandla skrapet till ett skinande vackert hem. Nyckelord som “Mr.Muscle”, “Febreeze” och “Disktrasa” gick att knyta till handelsen.
Vi har fram tills idag grejjat pa vart rum for att fa det att kannas lite mer som ett schysst stalle an som ett skabbigt rum i en overgiven byggnad. Typ, kopt en vaxt, en skrivbordslampa och lite sant.
Stallet vi bor pa, West Kensington, ar ganska bra belaget. Det ar nara till lite pubbar, Tesco (super coop forum deluxe som ar oppet 24h om dygnet), ett kebabhak med turkish delightful kebab och framforallt nara till Kensington Highstreet. Kensington Highstreet ar en schysst handelsgata med snormycket roliga butiker, och har jag tur sa kanske jag kan fa jobba pa en av dem nagon gang. Jag vill inte saga for mycket, for om tva manader kanske jag jobbar med att moppa duvbajs. Hur som haver, sa finns har typ Levi’s store, H&M, Sissley, Gap, diverse lyxkladaffarer, alla mobilaffarer, en applestore(typ), Starbucks coffeeshop, McDonald’s (NEJ JAG SKA INTE JOBBA DAR!), och sjalvklart Virgin Megastore. Allt det har pa typ halva gatan, vi har inte hunnit ga till slutet pa den an. Mycket spexigt!
Vi har idag tagit tag i oss sjalva och forsokt skaffa mobiler + kontankort (som heter “pay as you go” har). Vi fick var sin LG mobil och £5 att ringa for for det ringa priset av 35 pund. Det ar typ runt 550 eller natt i svenska. P.g.a. natt strul med priset sa skulle vi fa telefonerna imorgon istallet, och jag kommer da skicka kontaktuppgifter med adress och hela kittet till alla intresserade. Nagra som inte ar intresserade ska ocksa fa det, det ar lika bra.
Det satt foresten en gubbe pa datorn har bredvid mig precis innan vi kom, och nar han sag att vi var pa vag mot datorn bredvid honom, sa stangde han av skarmen och skyndade sig ivag till toan har borta. Vi fattatde inte riktigt vad han sysslade med tills vi satte igang hans skram, ush! Snuskgubbe!
Nu tar tiden slut, sa med de orden sa far det vara nog for idag!
Jag ska putsa lite mer pa det har ilagget vid tillfalle.
Adieu!