Pasta revolution!
För tredje dagen i rad äter jag pasta med pesto till lunch. Den här gången börjar det kännas lite trist. Det är inte den där euforiska känslan man hade för tre-fyra år sedan, då pesto var något få förunnat. Känslan mattades av på något sätt när man äter det tre-fyra gånger i veckan, alltid. Men det är endå lite gott. Så här ser det iallafall ut idag:
Och en närbild! MMMM! Fullkornspasta!
Smart! Undra om det är dyrt med pesto i London? Antagligen får man skära av sig sin ena arm bara för att fråga efter vilken hylla den står på. Det hade det lätt varit värt.
Igår fick jag en brakmiddag av morsning, vendela, jessica, orre, olle, neirman, tjokke, perra. Det var fett nice! Det ska jag fira med att åka till saltholmen och bada. Undra om det är varmt i vattnet eftersom det är i slutet av sommaren, eller om det är kallt eftersom det har regnat isvatten från himlen i två veckor? Jag ska kasta i köttstycket oscar och se om den blir tokig, om inte ska jag bada. Han är som en dramatisk termometer/hund.