Ni som vet var jag bodde innan, i det nya huset med en grind in till gården, känner ju alla till hur patetisk den grinden var. Man sträckte in handen och tryckte på öppningsknappen på andra sidan grinden för att öppna den. Väldigt inbrottssäker. Runt grinden löper ett staket som är nästan 1,80 och har hjälpsamma pinnar om man inte fattar hur man får upp grinden och verkligen måste in på gården. Med allt detta sagt, så ska jag nu komma till min poäng.

Jag spenderar mycket tid vid mitt köksbord som överblickar samma grind (jag bor som bekant mittemot min gamla lya). Det är en utmärkt plats för att äta, läsa och data. Här har jag nyligen lagt märke till en tjej i 25-års-åldern som bor i ett av husen innanför grinden. Hon får mig att vilja dö, för hon är så hejdlöst retlig. Varje gång hon går in genom grinden – som stänger sig själv snabbt om man låter den vara – så stänger hon den själv! Som för att göra sig säker på att den verkligen är stängd. FYFAN! Osmakligt vidrigt kontrollbehov. Jag kan precis föreställa mig hur hon är som person. Vill någon komma in genom grinden och döda henne kommer personen nog lyckas ändå.

Anledningen till min frustration bottnar i det här jävla trygghetslandet. Folk äcklar mig. Som när jag skulle flytta (bara tvärs över gatan), vilket jag beskrivit tidigare. Jag ställde upp grinden i fråga så att jag skulle kunna flytta saker mellan trappuppgångarna obehindrat. Bredvid grinden står det alltså en hel lägenhet i möbler och kartonger, grinden är uppställd, och jag går fram och tillbaka och bär saker. ÄNDÅ så hände det två gånger att någon nolla stänger grinden medan jag är vid den andra trappuppgången.

Grinden kommer inte hjälpa er, ni kommer ändå alla dö.