Det råder en dålig stämning i Sverige. Den grundar sig i pöbelns omotiverade och tillsynes odödliga passion för Disco. Disco i deras ögon, det är liksom något ledigt och ballt. En häftig dans som är lätt att ta till sig. En symbol för att “släppa loss”, “go krejsy” och “vara lite galen”. Det är den del, utöver det helt uppenbara, som är det äckligaste med Disco. För att få människor att förstå detta så har jag tagit fram en handlingsplan. Den kräver att alla som vet bättre följer den strikt, även om det kan kännas jobbigt ibland. Det är otrevliga stilen-taktiken. Så här fungerar det:

Människor som gillar disco är som bekant lite som hundar. De kan eventuellt vara söta i all sin enkelsinnighet , man förstår att de inte vet bättre. Hundar tror att det är ok att riva upp möbler, pöbeln tror att det är ok – kanske till och med “lite häftigt” – att gilla disco.
Ett vanligt fel när man bemöter både hundar och pöbelsmänniskor är att gulla med dem, klappa dem fast de beter sig illa och tala till dem med en mild stämma. I själva verket gör man dem en otjänst. Pöbeln behöver avhyvlas när de gör fel, rytas åt och straffas. Det är så de lär sig.

Nästa gång ni hamnar i den olyckliga situationen att någon säger något i stil med “Åh disco är så himla häftigt” och gör rörelser till, så vill jag att ni är stränga och raka på sak. Säg något som:
“Nej, disco är skitäckligt, och den där jävla dansen är så vidrig att jag spyr.”

Out, my young seedlings, and change the world for the better.