Det är så jävla populärt att vältra sig i sin egenhändigt inredda misär. Motsatt vad många av dessa personer tror är det inte legitimt att tycka synd om sig själv när man:
1. är i en position som man själv försatt sig i
2. är i en position man kan ändra om man bara orkade.

Det blir en levnadskonst för vissa att vara omständigheternas offer. All skuld går att skicka vidare på något som är bortom ens kontroll. Om jag bara hade pluggat lite hårdare i gymnasiet. Om jag bara inte hade fått sparken från det där jobbet. Om jag inte var så utmattad. Om jag inte hade sån himla ångest.

Det går inte att prata vett i sånna människor. De vet redan vad som är fel, de vet vad de behöver göra för att ordna upp sin situation, de bara gör det inte. Det blir aldrig någon förändring.

Jag är seriös. Jag är så jävla trött på det.