Det finns utrymme för förklaring och beskrivning av ett nytt begrepp inom svenska språket. Det gäller ett ord som har funnits lite i min omgivning men som inte riktigt har funnit sin plats i svenskan ännu.
Det gäller alltså ordet handikapabel.
Ordet, som är en direktöversättning från den amerikanska termen handicapable, som försöker göda optimism i motgångar eller något liknande. Jag föreslår dock en ny innebörd, som är långt mer användbar, för den svenska översättningen.
Så här:

Handikapabel
Ett tillstånd där personen i fråga har fysisk förmåga att handla rationellt och fungera normalt i sociala sammanhang, men väljer att inte göra det. Personen är således förståndsmässigt efterbliven till följd av ointresse, ej som följd av fysisk åkomma i hjärnan.
Som en tröst för dessa kan dock sägas att de ej är att betrakta som misslyckanden ur en evolutionär synvinkel, då dess avkomma ofta är stor till antalet. Handikapabel personlighetsstörning är ett tillstånd där det sociala arvet väger tungt, och som regel har högst 4-5% av dess avkomma möjlighet att utveckla rationellt tänkande under sin livstid.

Det säger sig självt att detta är ett eskalerande problem, vilket förklarar varför så många i din omgivning är idioter. Vi onda som vill förgöra världen måste sluta samman och styra upp någon slutgiltig lösning på problemet.