En snabbskola för dig som vill sluta särskriva
Hej. När du når vuxen ålder så är det här med särskrivningar något som är värt att undvika. Det handlar inte om att “stila sig” eller att “verka smart”. Eller, kanske delvis det senare. Det handlar om att visa sig språkfärdig, och att kunna kommunicera via text utan att skapa missförstånd. Om du inte notoriskt särskriver så kommer du, som en bieffekt, att verka mindre korkad. Det är alltid en fördel om du är t.ex. i en chefsposition eller kanske har ett arbete där du har mycket presentationer. Du kanske slipper bli fångad på rapport förandes en presentation på en stor mässa med en powerpoint-bild vars överskrift är “Hälso Undersökning”. Nu kanske du tänker att “ingen bryr sig” om särskrivningar. Det är fel. Som en liten binot kan nämnas att folk även bryr sig om huruvida meningar börjar med stor eller liten bokstav, om “de”, “dem” eller “det” som inte alla kan ersättas av bara “de”, och om du använder “e” istället för “är”.
Så till skrivihopskolan:
1. Skillnaden mellan “jätte bra” och “jättebra”.
Jätte
Bra
Jättebra
Om det går att missförstå ordet isärskrivet så ska det skrivas ihop. Därför är “jättebra” ihopskrivet men inte “ganska bra”. Samma sak gäller t.ex. “Blå mes” som beskriver färgen på en mes, medan “blåmes” är en fågel. Om det nu inte är det första du är ute efter att beskriva.
Så var det med den saken.
Snart publicerar jag din guide till hur du kan använda foppatofflan sent in på hösten utan att frysa, så titta tillbaks snart för fler käcka guider.